Lucka nitton: En PUSS
Hoppsan, hade inte gjort ett inlägg för igår. Tyvärr inget stickat idag, orkar inte föra över bilder från kameran. Istället blir det några bilder på världens finaste hund och hennes lekkompis Sammie. 3 bilder av ungefär 100 blev inte supersuddiga. Så kan det va!
Vikten av att göra ingenting
Idag på förmiddagen har jag gjort ingenting. Eller, ingenting som gjort att jag kunat ta bort något från den eviga Att Göra-listan. Jag gillar egentligen det där med att göra ingenting. Trots min förkärlek till listskrivande. Jag har stickat klart det största julklappsprojektet. En tröja till Fanny. Tänkte egentligen inte göra något så stort, men så kom jag över en bild på en gudomligt söt bild.
Efter det har jag suttit vid datorn. Kollat blocket. Är sugen på att byta ut lite möbler här hemma. Sovrummet har temat ekfanér-ikea, vilket är rätt tråkigt. Vill köpa en köksoffa att göra om till sängram, en byrå/sekretär med en massa lådor och lönnfack samt en massa färg att måla dem med. Jag har nämligen ett litet hemligt mål (som inte ens Fredrik vet om) och det är att alla möbler hos oss ska få en klick färg på sig! Och då menar jag inte den där lila fläcken på TVbänken som kom dit efter en fest, utan målat fint som vitrinskåpet! Fast kanske inte vitt då. Funderar på någon typ av blå.
Efter en lugn förmiddag som denna känner jag mig fylld av energi för att gå på mittseminarium för uppsatsen, bli intervjuad till tekniska nämnden, köpa den sista julklappen. Avslutar sedan dagen med jul/ticke-to-ridemys med Emma. Glad fredag på er!
Kanske blir det till slut för mycket?
Jag har en del saker för mig. Ibland känner jag mig stressad, ibland helt lugn. Idag har varit en rätt dålig dag, igår var jag aspepp (kanske för att jag blev bjuden på en kopp varmchoklad av goda vänner). Känner att jag måste skriva en lista på måsten jag har framför mig. Bara för att få perspektiv. För även om de flesta är roliga måsten, så är de ändå måsten. I vart fall som det känns.
- Sköta om och uppfostra Selma
- Sammankallande i GS Umeå
- Kårhusstiftelsen
- Kårfullmäktige
- Sticka klart julklappar
- Skriva klart uppsatsen
- Jobba
- Sköta hemmet
- Ordna det julmysigt (är nästan klart med allt sånt, bara en massa pepparkakshjärtan till fönstret kvar).
- Planera Feministiskt forum i Umeå, tillsammans med en hög härliga människor.
- Läsa Välfärd utan tillväxt till en bokcirkel.
Känns som jag borde prioritera Selma och uppsatsen, men det går ju inte. Jag har svårt att inte ha en massa bollar i luften, som det så fint heter. Tur att det inte är verkliga bollar, för mitt bollsinne är ju helt åt fanders!
Är jag inte svensk nu?
Jag förstår inte varför Åkesson och SD försöker definiera vad svensk är. Det går inte göra utan att vara ute på väldigt, väldigt djupt vatten. Råkade fastna i ett intervjuprogram på SVT igår där de försökte få ut Åkesson vad svenskhet är för något. Tydligen är det en känsla av gemenskap, några gemensamma normer. Typ som att stå i kö.
Jag tänkte därför göra ett test här och nu, tagit ur mitt minne från gårdagens TV-program.
- Har du bonader på väggen? Nej, jag har ju inte det. (rätt svar, JA, för att vara svensk måste jag ha bonader på väggen)
- Står du i kö? Väldigt sällan, personerna i kassan på Coop ÅC är sjukt snabba, men tränger mig aldrig (Rätt svar: finns det en kö så ställer du dig i den även om du inte vet vad du köar till. Det är så rotat i dig att du måste köa att du inte kan låta bli).
- Vilken typ av träd när du hör ordet träd? Tall, kanske gran, tänker mest på skog faktiskt (Rätt svar: BJÖRKBJÖRKBJÖRK. Självklart vet inte Åkesson att barrträd täcker större del av sveriges yta (och därmed är mer svenska, typiskt skåningar).
- Bidrar du till det svenska samhället? Är student så tyvärr inte, men snart betalar jag nog mer skatt än jag "använder" (Rätt svar: Du betalar skatt, gärna för mycket skatt, bidragstagare (som alltid är invandrare i Åkessons hjärna) bidrar inte och är därför inte svenskar.)
- Hur ser du på klass? Det är ett viktigt begrepp för att se resultatet av den ekonomiska fördelningspolitiken fungerar. (Rätt svar: det kan man ju också kolla på, men nationalitet är viktigare).
- Ser du dig själv som svensk? Ja, tänk för det gör jag. Men svensk för mig är öppen till andra kulturer. Att vara svensk är att acceptera multikulturalism, se bara på nationalfredagsrätten Tacos. Inte svensk nej. (Rätt svar: Är du arisk så är du svensk, annars spelar det ingen roll hur "svensk" du själv anser dig vara. Det är vi i SD som avgör om du är svensk eller inte, inte du själv eller möjligtvis ditt pass.)
Resultat: halvsvensk, kanske andra, tredje generationens invandrare?
(Antar att ni förstår att jag överdriver en aning, men långt ifrån allt)
En ny sorts jul
Vi har bestämt oss. Blivit så där vuxna och ett riktigt par. Vi ska fira jul tillsammans i år, Fredrik och jag. Vet inte riktigt hur det gick till, men både mamma och pappa får klara sig utan mig på julafton iår. Jag som alltid sagt "Jul kan vi fira tillsammans när vi får barn". Men tänk om det inte blir några barn då?
Började inse att jag faktiskt väldigt gärna vill fira jul med Fredrik. Gjorde lite ont i hjärtat när jag tänkte att vi inte skulle få dricka glögg tillsammans under Kalle eller prutta i kör efter vi ätit på tok för mycket julskinka. Så nu är det bestämt, vi åker några dagar innan, tar med oss Selma kommer tillbaka lagom till Lillebrors födelsedag på annandagen. Det blir nog bra.
Är lite nervös, men vi har pratat om vilka traditioner vi är vana vid. Typ, när dricks glöggen, vilken mat som ska ätas och hur, om vi möjligtvis fortfarande är små nog att få en julklapp innan frukost. Viktiga saker. Det kommer nog bli bra. Jag ska ordna gravad lax, så det blir nog hur bra som helst! Mitt julmotto är nog: Så länge det finns gravad lax så är julen lyckad! Nästa år firar vi med min släkt istället.
Drömmen är förstås att kunna bjuda in alla till en själv, men det får bli när vi bor större!
Det jag är mest taggad på är nog att få sticka ännu fler alster att ge Fredriks släkt i julklapp. Men mest småsaker, för julen börjar vara nära nu.
Och lite reklam på det
Tänkte, att jag som är en sådan storbloggare (idag har bara två personer läst min blogg, buhu :( ) tänkte jag passa på att tipsa om en produkt som är asbra (med förhoppningen om att företaget sedan ska skänka mig en livsförbrukning av den). Kanske lite snålt, kanske rätt omöjligt, men jag blev så glatt överraskad av resultatet att jag måste dela med mig!
Här kommer därför ett onödigt sjukt inlägg om en badrumsspray. Och då inte vilken badrumsspray som helst, utan den från Änglamark (finns på Coop). Ända sedan vi flyttade in på Stippan har vi haft en bitvis randig badrumsvägg pga gamla förkalkningar. Har sprayat den med diverse gifter, skrubbat som om jag var på OS i Curling osv. UTAN resultat. Senast när vi handlade rengöringsprodukter tänkte jag, nu jävlar i mig ska jag ta tag i det här med giftiga städprodukter. Köpte därför gamla hederlig såpa och diverse produkter från Änglamark. Var lite skeptisk, tänkte att miljövänligt inte riktigt lyckas få det rent. Men, vilket skämt det var! Klart miljövänligt alltid är bäst. Borde ju jag som grönis veta, egentligen. Men vissa saker tar tid för mig (som att göra slut på en flaska badrumsspray så jag kan byta till ett bättre alternativ). Hursom, sprayade väggen och badkaret, gjorde en kopp te under, spolade av väggen, torkade med en trasa. RENT blev det! Sådär skinande rent som det bara blir på Ajaxreklamen. Helt galet!
Shit, det här var verkligen inte ett bra inlägg, men måste nog publicera det ändå, för, så sjukt bra vad den där lilla sprayen! KÖP den!
PS, är den verkligen det bästa miljöalternativet? Eller är jag bara lurad av en miljövänlig framtoning på förpackningen?
Lyx
Lyx för mig är att en helt vanlig onsdag,
helt utan anledning få äta Indisk hämtmat.
Så ljuvligt, gott och underbart!
Insidan av lägenheten
Håller på att komma igång med min andra C-uppsats. Vet inte riktigt hur jag tänkte egentligen, minns ju hur jobbigt det var förra gången, men också att det var en riktigt rolig utmaning. Den här gången skippar jag en massa stressande engagemang samtidigt och hoppas på det bästa. Har istället, som nog inget missat,skaffat en hundvalp. Är därför rätt låst vid insidan av vår lägenhet. Hon får ju konstigt nog inte följa med på UB.. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra. För visst bör jag kunna slänga ihop en uppsats till vecka 2? 30 sidor är ju ingenting. Har ju redan skrivit ca en tiondel av orden.
Vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, mer än att jag ville skjuta lite på att formulera en väldigt problematiskt problemformulering.
När söndagsmorgonen är som bäst
Det är när du inser att du för för första gången sedan valpen hämtades legat kvar i sängen efter klockan tio. Visst, hon kissade inne vid fyra tiden, den lilla kissmaskinen. Hon säger inte till, så om man själv inte råkar vakna av hennes i princip tysta steg så är det bara att torka. Men, det tillhör inte vad som är bäst med söndagsmorgonen. Det bästa är, när det finns både chips och dipp kvar från lördagsmyset kvällen innan. Att starta igång en sömntorr mun, med ett chips. ÄLSKAR DET!
Så här stor har lillvalpen blivit. Idag ska vi åka buss hela vägen till Brån. Får se vad hon tycker om katter. Och vad katterna tycker om henne.
Det där med komplimanger
Som trogen läsare av Lady Dahmers blogg har jag börjat fundera på det här med komplimanger. Hennes tes är att komplimanger av en persons (och framförallt barns) utseende bör hållas till ett minimum. Det får mig att fundera lite. För visst låter det hemskt med fyraåringar som står och putar med rumpa samt läppar och letar komplimanger. Utseende är ju det sista en fyraåring bör tänka på. Men hur är det med oss vuxna? Och framförallt tonåringar. Jag, som numera är en gamal räv på 23 år, kan komma ihåg hur jag under större delen av min högstadie- och gymnasietid letade efter dessa komplimanger. Om ingen såg att jag klippt håret eller hade en ny tröja på mig var jag misslyckad. Konstigt det där, för att vara nöjd med en klippning var någon annan tvungen att säga det till mig. Däremellan hade jag självklart tidernas bästa självförtroende, men på något vis hängde det alltid på en skör tråd.
Nu i efterhand känns det väldigt främmande. Visst, tycker forfarande om komplimanger, men numera är jag mer bekväm i mig själv. Klär mig i det jag själv tycker är bekvämt eller fint. Till exempel kjolar som är roliga att snurra i, varma tjocktröjor och färggranna sjalar. Lite ont i hjärtat gör det att pressen jag kände på utseende börjar gå ner i åldrarna och att den följer med uppåt också. Är lösningen att sluta ge komplimanger på utseende? Det vet jag inte. Men en sak som är säker: det skadar inte att säga ett fint ord om en persons egenskaper istället.
Bjussar på två bilder från 2004. Ena första gången jag åkte bräda! Och en random egobild!
.
Lite kuriosa, på den tiden var babyblå min favoritfärg. Jag var så grymt less på att tjejer skulle ha rosa (som var min tidigare favvofärg). Numera har jag kommit fram till att lila är bäst!
Mitt mya hundliv
Det har snart gått ett dygn sedan vi hämtade Selma. Allt gick fantastiskt bra i bilen. Hon la sig bredvid mig och sov i princip hela resan. Väl hemma gick hon lite halvt förskräckt, halv nyfiken in i lägenheten. Hon har redan hittat sitt favoritställe, mitt på golvet i vardagsrummet. Hörn och väggar är nämligen lite obehagliga i en liten valps ögon.
Natten gick också över förväntan. Lite krångel att få henne att gå runt sängen, antar att väggen var för nära. Vi avgränsade sedan hennes utrymme så hon inte ville kissa där. Det funkade rätt bra, förutom att Husse och Matte var väldigt, väldigt sega första gången. Varannan timme tycker hon är helt okej att kliva upp för att kissa... Inte riktigt okej enligt mig, men hon lär sig nog snart :)
Nu till det roliga: BILDER!
Nu sitter vi med denna skönhet i bilen
Idag är stora dagen. Dagen då en hundvalp ska få flytta in hos oss. Selma heter hon och är en Cavalier King Charles Spaniel. Eftersom vi är lite överexalterade har vi skaffat instagram åt henne, Sockerselma heter hon där. Bara att följa och gilla!
Framtiden ser kanske ljus ut?
Är inne på min sista termin innan jag kan plocka ut två kandidatexamen. Det känns helt galet, TVÅ STYCKEN. Tänka sig!
För tillfället förbereder vi oss inför uppsatsskrivande genom att läsa valfri annan uppsats inom MKVområdet och kommentera på metod- och resultatavsnitten. Jag valde en som handlar om opinionsbildning och Twitter. Ämnet har jag själv funderat på att skriva om, därför kändes det intressant. Insåg dock väldigt snart att uppsatsen höll låg kvalité i största allmänhet. Tråkigt, men lätt för mig att skriva kommentarer utan att behöva ta till ordbajsning
Googlar efter ett tag på författarnamnet och upp kommer det att personen ifråga har en chefsposition hos SVT. Tappar hakan tre gånger om. Trodde författaren var en 15 åring språkmässigt! Kanske en överdrivt, men det är närmare en 15 årings språk än det akademiska. Trodde aldrig jag skulle bli upprörd över att något inte är akademiskt, men se så det kan bli efter tre år med således, ämnar undersöka, diskurs och kontext.
Att personen lyckas få ett så pass bra jobb ger mig stora förhoppningar om framtiden. För trots att jag känner mig studieless är jag nervös inför vad arbetsmarkanden kommer att erbjuda.
Ett försök att bli grön, ända ut i fingerspetsarna
Att jag är en aktiv mijöpartist har nog få missat. Det är jag bland annat för att jag anser att miljöfrågan inte tas på tillräckligt stort ansvar av våra demokratiska institutioner. Jag tycker att ansvaret bör ligga på stat/kommun/landsting/EU/FN osv att utforma lagar och regler för hur vi tillsammans kan lösa miljöproblemen. Inte på individen att ensam ändra på sitt beteende.
Men ibland blir jag less på att det inte händer något. Trots att den gröna rörelsen växer och att många är oroliga över miljön så ökar utsläppen, fotavtrycken och skövlingen fortsätter. Då räcker inte mitt politiskt engagemang till för att dämpa oron över vår planets framtid. Jag måste göra något mer. Naturligt blir att flytta tillbaka en del av ansvaret på mig själv, att förändra mitt eget beteende. I veckan har jag därför intagit föräldrarnas trädgårdsland. Jag, en person som för några år sedan ansåg att shopping var en favoritaktivitet försöker nu bli delvis självförsörjande. Skillnaden dessa stackars potatisar och rädisor kommer göra för miljön är nog minimal (Fast med tanke på hur mycket mat som åke runt i lastbilar etc ändå en del). Skillnaden det gör för mig som person är däremot desto större!
Nu återstår det att se om några av fröna kommer gro..
Tänk om triss delade ut tid istället för pengar
Jag funderar en hel del på det där med tiden, som sällan räcker till, på människor med ett livspussel som inte går ihop. Detta får mig alltid att tänka på hur Svenskar alltid löneförhandlar istället för att tidsförhandla, trots att de i flertalet undersökningar sagt att de gärna vill ha mer tid. Arbetstid är ju förstås bara en sak som kan underlätta för människor i vardagen. Pendling, barn, husdjur, internet och hushållsysslor osv är andra saker som också tar upp stor del av svenskars tid. Men jag fokuserar ofta mina funderationer på arbetstiden. Varför tänker inte fler på vad de kan göra med en halvtimme mer varje dag, istället för att tänka på vad de skulle göra om de skrapade hem 100 000 kronor.
En anledning som talar emot att jobba 75 % (sex timmar om dagen) för mig är att jag inte vill bli en del av statistiken. En del av den där statistiken som visar att kvinnor jobbar mindre för att hinna med att serva sin fullt friska vita medelålders man (som Gudrun Schyman så vackert uttrycker det). Å andra sidan vill jag inte att någon statistik ska bestämma över mig. En annan sak som talar emot att arbeta mindre är att jag är rädd att min arbetsmoral ska ifrågasättas och därmed mina chanser att avancera i någon typ av karriär. Bara för att jag gärna jobbar 6-7 timmar om dagen betyder det inte att jag kommer vara nöjd att vara någons assistent hela mitt liv.
Så varför vill jag inte jobba normens 40 timmar vecka? För att jag vill ha energi kvar att engagera mig i politiken, i samhället, att ta en fika med mina vänner emellanåt, kanske skaffa en hund, cykla till jobbet, vila, se på tok för mycket Tv-serier, träna och ta flera långhelger i fjällen. Det finns så många saker som tar tid so min själv behöver, samtidigt som det finns så få saker jag behöver pengar till för att må bra. Tänk om Triss delade ut tid istället för pengar!
Is i magen
Idag opereras Fredriks skadade öga äntligen! Har varit allmänt peppad på det enda sen vi fick veta datum. Men nu, nu skulle jag behöva få lite is i magen. Ta det lite lugnt och allt sånt där. Sitter och kollar på mobilen för att få den att ringa. Vill få höra att allt gått bra och att han mår bra. Visst, är verkligen ingen stor operation i jämförelse med vad andra får stå ut, men jag är ändå sjukt orolig. Hela dagen har tankarna gått i kors! Så, kära bloggläsare, visst håller ni tummarna för honom? :)
Duktig!
Idag har vi varit duktiga. Efter en halvseg morgon gick vi ner i kärraren till förrådet. Det är nu helt och hållet ordning där! Vi har slängt typ hälften och planerar att sälja iväg ytterligare en del grejer. Känns hur bra som helst! Sjukt många kartonger som bara ställdes ner där för ungefär ett år sedan då vi flyttade in. Just ja, här där vi bor nu är det ställe jag bott längst på sedan jag flyttade från Sävar. Känns skönt!
Vart tar det du skriver vägen?
Har funderat på en sak rätt länge. Sen sen nittiotal eller så men vet fortfarande inte svaret.
Vad händer med den text som inte skrivs i en ruta? Ni vet, när jag t ex ska logga in på FB, men missat att markera rutan "Epostadress", vart tar då det jag skriver vägen? För jag trycker ju på tagenterna. Någon som vet? Mest troligt händer ju ingenting. Men, känns som texten borde ta vägen någonstans.
Gofikasuget!
Har de senaste veckorna varit sjukt sugen på gofika mest hela tiden. Vet inte riktit vad som hänt med mig men mitt gofika sug är på topp. Är inte ett generellt sockersug, för glass känns inte som ett alternativ. Det är snarare krämbullar, butterkaka eller munkar som jag vill få i mig. Och det gärna konstant varje timma eller så! Spännande nog har mitt chipssug minskat. Vet inte om det kan finnas någon egentlig förklaring till mitt beteende. Det enda jag vet är att jag nog aldrig kommer kunna leva lika nyttigt som jag borde! Gottegris kommer jag nog alltid att vara!
Idag ska jag skriva klart en uppgift som känns jättelätt. En semiotisk analys av en rätt sexistisk reklambild. Ordbajseriet kan börja! Sedan ordna ett stycke om metoden inför uppsatsPMet. Inte direkt världens jobbigaste pluggdag, men oooo vad jag behöver gofika för att klara av den!
Kan någon baka det här åt mig?
50 år av kärlek
Idag, för 50 år sedan, gifte sig mormor och morfar. Det firar vi med överraskningstårta i afton.
50 år är mer än dubbelt så länge som jag levt.
Visst är det härligt?
