Jessica mot Världen

Som ni vet har jag lite saker för mig på dagarna. Jag pluggar, jag jobbar och jag engagerar mig. Och jag latar mig, såklart! Det här med engagemang, vara föreningsaktiv och försöka påverka den värld vi lever i (kanske mest den värld studenter lever i) är något rätt nytt för mig. Viljan har däremot alltid funnits. För andra jag möter är det lite mer såhär: när jag var nio år läste jag om det här samhällsprobemet och gick med i parti XYZ. Så har det inte varit för mig. Jag har gått med mitt engagemang inom mig. Inte vågat, inte vetat och bitvis inte orkat. Minns ni hur det var under grundskolan? Det skulle väljas kamratstödjare, elevrådsrepresentater osv. Jag vågade aldrig säga att jag ville. Satt och väntade på att någon annan, med bättre självförtroende och självkänsla skulle räcka upp handen. Efteråt satt jag där, lite besviken på mig själv och världen. För att jag inte vågat. För att ingen annan peppat mig (det där med att skylla ifrån sig började visst i tidig ålder). Nu har jag vågat. Det känns bra. Även nu, när det är som mest stressigt med möten och skola, känner jag att engagemanget lyckas växa. Numera är det inte jag som står ivägen för mig själv, utan det är tiden som tvingar mig att hålla tillbaka.

Lusigt hur det kan bli, när jag nu äntligen vågar tro på mig själv.

Och jag säger det igen. Det där med att lyssna på sin kropp är viktigt. Dock tråkigt. Idag blev jag less på att sitta still. Startade Xboxet och Dance Central. Dansade lite, kände direkt av halsen. Så nu går jag runt, som ett fån med en filt som halsduk (man tager vad man orkar). Försöker förjäves städa lite, i förhoppning om att jag är en person som har städat hemma. Börjat inse att jag inte lärt mig det där med att kasta och plocka undan saker på direkten. Jag är mer en sparare när det kommer till sånt. Typ som den där flärpen som blir över när ett mjölkpaket öppnas. Trots att jag gör det på diskbänken, precis ovan källsorteringen så lägger jag den på diskbänken. Sedan, någon timma/dag (förhoppningsvis inte vecka) senare kastar jag den. Om inte Fredrik hunnit före. Tur för mig att han inte är en sån som måste ha det tiptop hemma hela tiden. Men visst blir jag less på att jag bor med mig själv ibland. För, vem tusan vill bo med en som dräller prylar över allt?!

Ibland säger människor "Skaffa dig ett liv". Ibland tänker jag: skaffa dig vettiga funderationer! För, ibland funderar jag verkligen på helt onödiga saker. När ska jag få använding för mina idéer för hur världen skulle ha sett ut om Turkiet blivit medlem i EU bara 3-4 år efter de ansökt om medlemskap. Skulle det hjälpt deras demokratisering? Någonstans där brukar jag försöka stoppa mig själv. Varför ens ödsla tid på det? Inte så att det går att få ogjort. Tror dock att vi hade levt i en mer intressant värld.

Känns bättre att fokusera framåt i funderationer. Vad skulle hända om... Saudiarabien blir det mest jämställda landet om 30 år. Det skulle vara totalt ironiskt. I vart fall är det trevligt att kvinnor kommer få rösta i lokalval i landet redan om 4 år. Är samma land där kvinnor inte får köra bil, för er som blandar ihop hela mellanöstern. Om det är en sak som jag skulle vilja se, men som jag aldrig tror kommer hända är det just att Saudiarabien är det mest jämställda landet m 30 år. Någon som kan komma på något mer otippat? Nej just det!

Om ni känner er överösta med blogginlägg idag så får ni ta upp det med Lovisa. För hon gillar mitt svammel. Det får mig att tro att hela världen vill ha mer svammel. För ja, Lovisas åsikter är de samma som resten av välrden. Därför blir det mer svammel. Ge mig positiv kritik och jag suger åt mig det som en svamp. Ge mig negativkritik och jag blir besatt av att motbevisa.

Idag skulle jag egentligen på en grej med MP vid ett, det kom jag på för en halvtimme sedan. Det här med Xbox är farligt. Igår köpte jag ett spel, tropico 3. Det går ut på att man är en diktator/president och får ett uppdrag. Typ exportera 8000 enheter kaffe. Sen ska man lyckas hålla sin befolkning glad också och se till att dem har mat, husrum och en doktor. Hursom! Fredrik laddade hem en demo åt mig så jag fick provspela lite. Det går att sammanfatta min söndag såhär: Jag gillar spelet, tiden flyger förbi när jag spelar det. Det är beroendeframkallande. Redan efter en dag så drömde jag om det.

Sakerna jag hunnit göra utöver spela Xbox är få. Kokat nyponsoppa åt sjuklingen Fredrik (38-9 graders feber är inte kalas) och startat datorn. Sen tar det stopp. Jag som skulle hinna jobba flera timmar, gå på träffen med MP och läsa två kapitel. Nu känns allt redan förstent. Om det inte vore så att Fredrik spelade Xbox skulle jag helt klart fortsatt. Låtit den här dagen försvinna helt och hållet. Men nu måste jag skaffa mig disciplin fast jag inte vill..

Tänker på det här med genus, kön och jämställdhet. Försöker i efterhand utvärdera min uppväxt. Enda jag kan komma fram till att jag är en bortskämd snorunge där MAMMA betalar. Så är det. Inte pappa betalar. Nu menar jag inte bortskämd som ungarna är nu för tiden. Utan att jag ofta fått det jag verkligen behövt. Jag fick sporta de sporter jag ville. De skjutsade runt mig så mkt de hann. Visst, jag som tjej hjälpte till mer, men jag fick även betalt för saker som mina bröder fick göra gratis. Där ser man vad kvalité gör! Två ordentligt städade badrum var värt 50-75 kr för mig. Två slarvigt städade var värt 0 kr för mina bröder. HA! Men sen så behövde jag pengar för att finansiera mitt konsumsionsbehov. Ja, för tänk, jag har inte kallat mig för skobesatt för inget. Det visar sig i mängden skor jag idag äger. Behöver nog inte köpa fler på väldigt länge. Nu har jag tappat tråden. Jag tror mina föräldrar behandlat alla sina tre barn olika. Frågan är vad som berodde på kön? Grubblar vidare!

Jag undrar om man i en avlägsen framtid kommer tro att måntro är en slags religion. Att man tror på månen, så att säga! Ungefär där är jag idag. Jag vill dra ordvitsar, jag vill klaga på min förkylning. Jag vill helt enkelt ta fram mina störande sidor (om du nu inte gillar ordvistar och klagomål förstås) Jag borde gå och lägga mig, men jag har fastnat totalt på en skoluppgift. Den är egentligen klar, behöver bara förkorta den lite imorgon, korrekturläsa å så. Skulle bara slängt ihop litteraturlistan på slutet, men fastnat helt och hållet. Twittarar, facebookar och försöker hålla mig uppdaterad i dom sociala medierna. Egentligen vill jag bara stänga av internet. Sitta och sticka, lyssna på musik. Dricka te och kramas.

Pappa tycker jag ska bli politiker, vad tycker ni? Personligen tänker jag hur ska jag då kunna förändra världen? Föresten har jag inte ens ställt bort kaffekannan sen klockan tre. Två meter till köket är tydligen långt. Vem vill ha en politiker som inte ens ställer bort sin kaffekanna i tid? Sedär ja, förtroendekris innan jag ens fick förtroendet. GOD NATT!

Sitter på pallen vid TVn med datorn. På står SVT1s morgonsoffa. De pratar om den tragiska olyckan Stefan Liv och hans ishockeylag var med om. Jättetråkigt tycker de. Frågan de ställer sig är, hur ska ishockeylagen i Ryssland göra framöver? Ha ett eget plan? Ställa högre krav på säkerheten? De pratar om hur ishockeylagen ska få det. Som vanligt när det är sportintresserade som uttalar sig är det bara spelarna de bryr sig om. Att man ska bry sig om vanliga människor, ännu mindre fattiga ryssar, kommer inte ens på tal. Fast, en fattig ryss har ändå inte råd att flyga..

Jag hade tänkt mig att vi är typ 30, kanske 40 personer i klassen, men vi är 80, varav 20 läser den som fristånde. Resten läser programmen (är två stycken med olika inrikting men vi läsa 2 första terminerna tillsammans)

Vad har jag gett mig in i? Känner mig som en veteran på en A-kurs igen. Är sådär kaxig och ifrågasätter(åtminstone på insidan). En extrafadder till nollorna. Jag känner mig åtminstone 0,5, inte nolla. Men, så har jag ju storhetsvansinne också.

Första uppgiften är att intervjua en person. Jag fick en trevlig 92a från Bollnäs. Nu ska jag lyckas skriva ihop något. Jag har inte gjort något liknande sedan gymnasiet, så känner skrivkrampen komma! Har öppnat word och skrivit "personporträtt" rubrik. Sedan tog det stopp. Ångest, ångest!

Den här helgen anordnar Miljöpartiet Umeå utbildning två dagar i rad. Tjiho säger jag, som har så fruktansvärt mycket kvar att lära. Tjihoo säger MP som dessutom vill lära mig en massa. Igår utbildade vi oss lite i retorik. Var lärorikt. Känns som att man skulle kunna ha en studiecirkel i det. Personligen tycker jag att jag kan skriva helt okej tal, men sedan när det ska genomföras. Då blir det lite hejsanhoppsan för det mesta.

Idag ska vi lära oss mer om politisk strategi, något som icke-strategen Jessica borde lära sig mer av. Kalaskul helg helt enkelt! Imorgon börjar skolan, skönt att få igång hjärnan lite till det! Vet inte om jag är taggad eller inte på utbildningen. Vad tusan vill jag bli när jag blir stor?! Nu måste jag springa till bussen!

Har varit en riktig segis senaste tiden, inte orkat göra något alls. Struntat i sådant som egentligen är viktigt. Läst en massa bloggar, nyheter och annat trams på datorn istället. Väntat på att den där känslan av ork ska infinna sig i min kropp igen. Utan att den kommit. Så har det känts de senaste dagarna. Livet har paserat utan att jag brytt mig.

Men idag, nu jävlar anamma! Nu blir det storstädning av sovrummet. Misstänker att det finns omkring 3 kilo damm där. Efter lunch, om vädret tillåter det ska jag plocka lingon. Förhoppningsvis kan jag fylla en 10 liters hink. Äter lingonsylt flera gånger i veckan, så det behövs. Inte för att låta snobbig (hemmafruig?) nu men, hemmagjord sylt är så mkt bättre! Bobs smakar liksom inte bär, utan snarare tillsatser och socker. Så, planen är att hushållet ska gå plus minus noll idag. Minus på dammsidan och plus på lingonsidan. Får se hur det går!

På måndag börjar skolan. Är livrädd att jag inte ska trivas, att jag ska behöva ta ett jobb för att jag inte har någon backup. Livet känns alltid så mycket lättare med en backup!

Annars kan jag meddela att jag ska på kurs i helgen, i retorik och politisk strategi. Ska bli spännande! Jag vill hemkst gärna bli bättre på att argumentera, kanske inte riktigt det vi kommer lära oss, men argumentation är ju en del av retorik, inte sant? Det där med att argumentera kanske ni märkt här i bloggen också? Jag hoppar på de svåra ämnena bilkörning och särskrivning. Har jag sagt att jag är en komplicerad människa? Jag håller även på att jobba fram ett par genusglasögon. Det går sakta, men att läsa Lady Dahmers blogg varje dag hjälper. Även med i en grupp på Facebook som heter Varför apor aldrig bär rosa klänning. Den borde ni också gå med i, få lite lagom dos av genusmedvetenhet! Nu är det här inlägget slut, så de så! Svamligt och utan röd tråd, som vanligt!

Bilden är från i sommras, åker tub bakom mosters båt med kusinen Basse. Kittlade stört skönt i kistan!

Kanelbullar har snart tagit över chipsens plats i mitt liv. Har ätit fyra stycken idag, och jag är stolt över det!

Då jag inte har någon bild på bullar bjuder jag på ett substitutsubstitut (tar ej ansvar för stavningen där för jag virrar bara till det)