Jessica mot Världen

Senaste veckan har det varit fullt upp. En massa saker som varit tvunget att bli klar till på fredag. Imorgon tar jag nämligen mitt pick och pack och åker till Borgafjäll med en hel drös ungdommar. Ska bli supertrevligt och jättekul helt enkelt!

Idag har jag stått med Elisabeth och Nils i Lindelhallen. Vi delade ut våra fina "Får vi chans på dig?"kort tillsammans med kondomer och basilikafrön. Mycket, mycket trevligt. Vi lyckades även äntligen få ihop 40 underskrifter så nu ska vi prova på det där med kårval. Ska bli riktigt spännande faktiskt! Kommer stå tvåa på vår lista, med risk/chans att hamna längst upp. Det är verkligen dags för att läsa på vad kåren faktiskt gör och vad miljöpariets utbildningspolicys är. Men, det blir något jag får lov att ta tag i längre fram. Sjukt kul att vara politiskt engagerad, även om det stressar mig lite men det beror mest på alla andra saker jag tar på mig att göra.

Har börjat få ihop en idé om vad jag vill skriva min uppsats om. Jag vill kolla på ledar/debatt/insidarsidor i DN/SvD för att se vilken kunskap/attityd/inställning olika aktörer har och jämföra med andra undersöktningar som gjort. Tänkte få in den där teorin om att media sedan påverkar både människors attityder och politikers eller hur det nu var. Står om det i en bok med röd/orangeframsida i vart fall!

Nu funderar jag på att tjyvköpa en chipspåse och äta upp hela själv, bara för att ingen kommer se det!

This blogginlägg goes out to all the times i've used synonymer in word!

Av någon anledning så tänkte jag att det här blogginlägget skulle bli en dålig rapptext. Jag kan dock bara nödrim så jag struntar i den idén.

Idag sitter jag vid min bäbisdator och sörjer lite. Den har endast Open Office och det försvårar en hel del. Under min tid i den akademiska sfären har jag kommit i kontakt med väldigt många svåra ord och utvecklat mitt ordföråd med typ 10 000 ord. Jag slänger in huruvida och således som om det vore slang i mina texter. Men ibland kör jag fast. Kan sitta och fundera hur länge som helst på ett annat sätt att uttrycka mig. Då är det extra bra att ha ett äkta officepaket på datorn. Ett enkelt högerklick på ordet och synonymer i massor visar sig. Ett ord, som jag säkerligen aldrig skulle ha kommit fram till är vingklippt. Nu pryder det min text så fint, så fint. Kanske är ett lite väl poetiskt ord, men jag gillre!

All kärlek till synonymer!

Jag tror jag börjar eventuellt ha en plan på vad jag ska skriva min Cuppsats om. I vart fall ett hum. Jag har också en idé om vilken arbetsplats jag skulle vilja ha i framtiden och även en plan vad jag ska plugga.

Tänk så mycket som kan lösa sig under en 1,5 timmes lång fikapaus. Så, just i denna stund känns det som att jag har en plan, något jag inte haft på mycket länge. Mest låtit livet ta beslut åt mig, försökt vara sådär spontan som alla tycker man ska vara.

Funderar på att läsa medie och kommunikationsvetenskap till hösten, det är ett kandidatprogram här i Umeå. Min Cuppsats i statsen kommer hanlda lite om kommunikation mellan EU och sveriges befolkning, på något sätt. Inte riktigt bestämt mig hur och vad jag ska skriva om, men jag har ett ämne och det är det viktigaste.

Så, jag känner mig lugn men samtidigt superstressad. Den där uppsatsen som ska in på fredag bara vägrar att skriva klart sig själv!

Klickade in på Ivispivisblogg och hittade en väldigt intressant bild på mig från i lördags och tänkte att jag måste ha en bloggtävling. Så, den som bäst beskriver mitt ansiktsuttryck vinner en semla! Tröstpriser delas ut till alla deltagande i form av en semla :) Tävlande som för närvarande följer ngnslags diet som inte innefattar semlor kan få filmstjärnekramar!

Det här med att plugga är alltid något man kan beklaga sig över. Egentligen är det jättekul, intressant och roligt att få använda hjärnan sin, men det är även så fruktansvärt lätt att skjuta på. Idag försöker jag därför lura mig själv. Inte det lättaste att lyckas med när man gör det medvetet. Men det ska bestämt fungera. Har jobbat på förmiddagen (jippie säger jessicas sparkonto), lunchat sushi med mamsen på förmiddagen (jippie säger Jessicas smaklökar!).

Nu på eftermiddagen har jag bestämt mig för att stanna nere på stan. Sitter därför på Umeå statsbibliotek och försöker få något gjort. Hade någon förhoppning om att jag inte skulle få tillgång till internet men det fick jag ju självklart så lite onödigt surfande blir det. Så lurade inte mig själv helt perfekt. Förhoppningsvis orkar jag sitta här till klockan fem.

Måste dock få klaga lite granna! Sitter på ett offentligt bibliotek, då förväntar åtminstone jag mig att jag ska få tillgång till toaletten gratis. Men nejnejnej, här tar de fem kronor för att man ska få göra sina behov. Och gissa vem som just tömde sitt myntfack i spargrisen? Jo, ingen mindre än jag. Och vem som just druckit en massa kaffe och vatten? Jo, det är jag det med! Så skulle tro att jag pallar sitta här ca 30 min till innan jag gör ngt i byxan. Så dåligt gick det att lura sig själv, kroppen kontrade fort med att strejka.

Igår hälsade jag på hos Hanna. Hon bor i en lägenhet väldigt nära vasaplan som var hur snygg som helst! Kändes lite New York. Hur avis som helst! Efter det tog jag tag i mig själv och gick på jakt efter en ny träningsbh. Min gamla är helt och hållet utsliten. Håller inte alls koll på behagen. BH är bland det värsta som finns att köpa, stå där halvnaken och aldrig riktigt tycka att något bra. Sportbh är ännu värre. Jag vill ha en som sitter åt bra, men samtidigt inte så jag får svårt att andas. Andas är ju fantastiskt bra att kunna göra när man tränar. Sedan måste man göra hopptestet, springtestet. Sitter då inte behagen fast på plats så blir bhn ratad. Kändes som jag gått igenom alla Umeås butiker hela sortiment. Men slutligen hittade jag en jag är nöjd med och kollar prislappen. Jag försöker övertala mig själv att det är en investering. Hur i hela friden kan en bh kosta 400 kr att tillverka? Jag gör en chansning, förhoppningsvis är det någonslags kvalitet i den här så jag kan ha den i minst ett sekel!

Igår tog jag tag en mkt viktig sak. Jag åkte med till Sävar, letade rätt på mina gamla längdskidor och pjäxor. Sedan fick jag en snabbkurs i hur man vallar av pappa. Var faktiskt busenkelt, men visst det där med att välja rätt valla är tydligen en hel vetenskap.

Hur som haver, idag traskade jag iväg till Nydalaspåret. Tyckte det var lite pinsamt. När jag kom dit stod det en massa människor där. Jag hade hoppats på att få vara lite själv så jag inte skulle göra bort mig inför någon. Upptäckte även att det kostade att åka på spåret. Trodde jag verkligen inte att det skulle göra, trodde Kommunen skötte spåret men är Mariehems IF tydligen. Jättedåligt att det kostar tycker jag men som jag förstod det var det bara konstsnöspåret och det åkte jag inte. Ska nog kolla upp det lite närmare om jag ska åka fler gånger.

Till en början, ca 20 meter, så hann jag tänka det här är ju busenkelt inte ens jobbigt. Varför pratar alla om att det är värsta bra träning, tar ju ungefär lika mycket som att promenera. Sedan började det luta lite uppåt och fytusan vad jag fick ta tillbaka mina tankar. Jag tappade allt flyt och kändes som jag var i otakt med mina egna skidor. När jag väl kommit upp för backen (observera det lutade knappt) och det äntligen blev flackt så fick jag till det igen. Tog mig två varv runt det kortaste spåret så blev runt 3,6 km skidat.

Nu kanske det låter som att jag inte tyckte om det men när jag väl hade lite fart och skidorna gled så kändes det verkligen sådär fridfullt som jag hade tänkt mig, väldigt avslappnade mitt i allt det jobbiga kroppsarbetet. Något som jag helt klart ska testa igen, dock vet jag inte hur mkt träningsvärk jag kommer ha men tidsåtgången var helt perfekt. På 75 min hann jag klä mig, promendera till starten, åka och gå tillbaka. Mycket bättre än IKSU där det alltid försvinner typ 2 timmar.

Det som återstår nu är lite Charlotte-kalla-anna-haag-markus-hellner-kondition och teknik!

I söndags var jag i bygdsiljum i vanlig ordning. Då ingen av mina bröder följde med den här gången och mina föräldrar lyckats göra illa sig båda två så åkte jag själv i backen. Inte alls lika roligt som med någon, men vad ska man säga, jag har två klantarschel till föräldrar!

Passade därför på att låna mammas slalomutrustning, nu när den ändå inte användes. Första gången på typ LÄNGE. Jag var kass, fullkommligt jättedålig de första tre åken. Visste inte alls vad jag skulle göra med en bräda under varje fot istället för en under båda. Mkt ovanlig känsla. Inga kraschlandningar eller liknande, inte ens en jag får panik-och-sätter-mig-på-rumpan-vurpa. Lyckades avancera från familjebacken till en blå (lätt) backe fram till lunch. Innan dagen var slut åkte jag fort (i mina ögon) ner för en röd och medelsvår backe. Jag kännde mig långt ifrån Anja-Perssonbra men jag känner ändå att med den utvecklingskurven jag har så borde jag åka som henne ungefär 2012!

Var helt okej att åka slalom, inte speciellt jobbit alls. Lite mör i benen var jag men ingen fruktansvärd träningsvärk utan lite stel i musklerna runt fotvaderna och i händerna. Tror jag höll mig lite väl hårt fast i  stavarna bitvis.

Jag föredrar är faktiskt en snowboard, Snowboardflicka som jag är. Det är mycket svårare, men ack så mycket härligare. Älskar att fantisera om att känna brädan glida över nysnö. Det är livet, det är lycka för mig!

Tog mig i kragen och överförde bilder från kameran för andra gången det här året och kan återigen konstatera att jag ska sluta ta ego bilder - men såhär ser den normalaste ut på min nya fina kjol tillsammans med min nya fina lila t-shirt:



Blev även lite bortskämd flickvän för ngn dag sedan då snutteplutte-Fredrik köpte en ros. Här är beviset:
(Observera hur harmoniskt jag luktar på den).


Man kan även ta tusen egobilder med sin fina ros och tänka att de ska bli mycket spontana och estetiska. Mest blev de suddiga och inte alls i vinkeln jag tänkt mig. Jag tänker alltid att fota ska vara lätt, men det är sjukt knepigt faktiskt!

Kära Bloggen, i måndags läste hela tio personer dig. Helt otroligt va? Kors i taket, helt enkelt. Nytt rekord. Måste vara alla dessa intressanta inlägg som gör att alla bara flockas här i min cyberdagbok.

Idag känner jag mig extra knäpp. En aning övertrött och lite luddig i yttre kanterna av hjärnan. Om ni förstår hur jag menar. Försöker att vara väldigt akademiskt analyserande och djup för tillfället. Att utveckla en teori om socialt kapital är inte riktigt lika lätt som det låter, specielt när den måste sträcka sig över hela åtta sidor. Vet inte riktigt hur det ska gå, men gå ska det bestämt göra! Känns som att jag lever i min egna lilla social-kapitalbubbla där ingen tänker lika som mig. Men, usch och fy för hur världen skulle se ut om alla tänkte lika. Ingen argumentation.

Igår klippte jag håret och köpte lite kläder. Blev två kjolar, en t-shirt och en långärmad tröja. Fredrik tog snygga dagens outfitbilder på mig som jag eventuellt tänkte publicera här sen. Jag har i vart fall en sån där sockersöt raklugg nu igen. Jag känner mig alltid så gullepluttig med en sån. Har lite svårt att ta mig själv seriöst. Men den täcker så tacksamt mina oplockade ögonbryn att jag bara måste älska den. Är nog något jag får sluta med när jag ska bli seriös karriärskvinna? Fast, kompetensen sitter ju knappast i luggen, så det borde gå. Är nog några terminer kvar innan jag lämnar universitetets trygga värld ändå.

Idag ska jag på möte med gröna studenter, på en föreläsning om att plugga utomlands och sedan på Grönbio. Känns som en ovanligt intensiv dag och får se om jag orkar med allt. Har trots allt en hel del takdropp från näsan för tillfället. Imorgon blir det till å jobba igen. Känner verkligen hur pengarna börjar rulla in för tillfället! (Eller ja, en månad i efterskott).