Jessica mot Världen

Känner att allt analyserade av texter ger min hjärna lite spratt. Klickade mig in på Youtube och såg någon reklam från HM där det stod "Fashion against aids". Det första jag tänker är inte "vilken bra grej" utan om de tänkt på att i princip ingen är "för" aids. Det är därför ett icke-statement. Om de hade varit emot slavlöner, miljöförstörande odlingar eller kemikalier, det hade varit bättre. Detta är dock företaget för. Det hade fått mig att ändra min relativt negativa åsikt om HM. Men Aids, något jag antar alla är emot, ger inte samma effekt.

..när en klasskamrat skriver "Btw, jag röstade på gröna studenter i kårvalet". Hen ska jag vara evigt snäll mot! (Kolla vad bra hen är, nu slapp jag ge den minsta ledtråd till vem som röstade på oss!) På torsdag är sista dagen att rösta. Sedan blir det valvaka för hela slanten iklädd obligatorisk pingvindräkt! Återkommer med obligatorisk bild på det.

Tänker på det här med självkänsla. Eller kanske snarare självbild. Ni vet, den där bilden på en jättesmal tjej som kollar sig i spegeln men ser en tjockare? Ofta nämns det att det är så anorexi är. Anorexia är självklart något mer komplicerat än den bilden och en fruktansvärd sjukdom.

Vad är ett förtroende? Vem är det som ska ha förtroende? Hur mycket förtroende behövs? Hur mäter vi förtroende?

Idag är jag fruktansvärt uttråkad. Sådär så att jag har suttit i fotöljen en stund och stirrat in i väggen. Sitter i karantän efter en smärre släng av magsjuka. Väldigt, väldigt otimat att bli sjuk när jag har tusen saker att fixa och en klädbytardag att ordna med, men inte mycket att göra åt. Det enda jag kan göra är att bitterstirra lite i väggen. Visst, jag skulle kunna städa eller diska, men risken är nog att jag enbart blir ännu bittrare i så fall.

Ibland, när livet känns jobbigt, som ett evigt simmande motströms utan att komma någonstans brukar jag komma på mig själv med att tänka:

Sitter helt ärligt och väntar på brevbäraren. Känns lite väl mycket 1900-tal över det hela men vill få mina spel nu. De skickades i fredags, så bör komma idag. Brukar möta brevbäraren i trappen ibland efter föreläsningar, så misstänker att jag bara ehöver vänta en timme till nu.

Här om dagarna fick jag helt klart ett fnatt. Trots ett inköpsstopp efter Hemavans alla utgifter så klickade jag inte mindre än fem spel till datorn. Vill påstå att jag förtjänar det, men är mest rädd över hur det ska gå med mina studier fram över. Det återstår dock att se hur bra spelen är. Alla har ungefär samma tema bygg och få ekonomin att gå runt. Variationen är vad som byggs, kanske ett romerskt samhälle, en stad på 1400-talet, ett flygbolag eller en skidort.

Här kommer lite bilder från min Uppsalaresa.

På torsdag åker vi till Hemavan. Jag är så taggad att jag bestämt är helt överpeppad. Ville bara meddela det!

Jag känner mig nästan som en nomad. Förra helgen var jag i Dorotea på besök hos svärmor för födelsedagsfikande, i eftermiddag åker jag tåg till Uppsala för spontanhäng med världens bästa Lotta för att nästa torsdag kliva upp i ottan för en Hemavanresa!

Idag var min grupp på Västerbottens Muséeum. Var otippat trevligt med muséeum, vuxenpoäng? Då besöket enbart tog en timme fick jag lite tid över till soffmys. Läste snabbt ut Zelda 2. Zelda är, ni som inte vet det, tidernas bästa seriefigur ritad av Lina Niedenstam. Så underbar att jag lätt skulle kunna döpa en hund eller kanske ett barn efter henne. ÄLSKAR, ÄLSKAR, ÄLSKAR henne! Så underbart rolig.

Igår läste jag en rätt intressant sak postat av en vän på FB. Känner att jag måste dela med mig av den. Är för övrigt arg på alla dessa mansgrisar. Vad har det blivit av världen?

Vet att jag misslyckats fatalt med mina månadslöften. Kanke inte var en perfekt idé, men under februkari försökte jag att vara mindre duktig, eller lägga press på mig själv att vara duktig. Göra saker för att de är roliga, inte för att de är måsten. Jag lyckades rätt bra med tentapluggningen, må jag då säga! 24,5 poäng, så klarade mig med 0,5 poängs marginal. En sensation i mitt liv. Har alltid, på alla tentor haft som mål att få ett VG, vilket inte är speciellt lätt när gränsen ligger på 80-85 procent rätt hos MKV på tentor. Det slopade jag den här gången. Visst, kändes som att det gick lite bättre än vad poängen visar. Men bäst av allt, det kändes som jag hade förstått vad vi höll på med, istället för att stressa över att lära mig utantill.

Har klarat mig länge utan förkylning den här vintern, men i förrgår bosatte sig ett rivjärn i halsen och en slemig, gammal snorsnigel i lungorna. Inte supersjuk, men ack så trött i kroppen jag är. Som salt i såren har jag mens också. Dubbelsuck!

Min personliga utmaning att låta armhålehåret växa är nu över. Det jag reflekterat över är hur fruktansvärt lång tid det tar för det att växa. Att jag eventuellt har lite buskigare armhåla än Fredrik och att jag måste ha sett motsägelsefull ut på gymmet. Knallrosa urringat (dock väldigt slitet) linne och håriga armhålor känns ju rätt mycket som en ambivalent feminist. För att sammanfatta det så hände det inte speciellt mycket alls. Jag känner mig inte längre obekväm bland folk med håriga armhålor, alltid något.

Kom och tänka på en sak när jag som bäst satt och läste om post-kolionalistiska mkv-teorier (deep shit i know).

Kom just på den mest genealiska idéen någon sin. Om jag skaffar ett barn någon gång kommer jag säkerligen bli irriterad på att folk vill veta kön innan de frågar hur vi mår. Frågor som "vad blev det, pojke eller flicka?" innan "Hur mår ni?" känns liksom inte relevant.

2009 var det hysteri, en sjukdom värre än spanska sjukan och digerdöden tillsammans hade kommit. Medierna skev löpmeter på löpmeter. Nu kritiserar samma medier staten för att vaccinerat svenska befolkningen i onödan.