Det bästa med hela 2012...
Var att Selma kom in i mitt liv. Jag är förälskad. Jag är kär. Jag är lycklig. Har hela livet trott att jag varit kattmänniska. Men så fel jag hade. Hundmänniska ända in i själen! I vart fall när det kommer till Selma. Jag känner mig ibland som en sån där jobbig nybliven förälder som inte kan prata om annat än sin bebis. Fast jag pratar ju om Selma.
