Jessica mot Världen

Nu trodde ni säkert att det här inlägget skulle handla om SVTs Mysteriet på greveholm 2 (eller vad den nu heter). Men icket, jag tänkte ha en egen julkalender! Med start imorgon. Vad den kommer innehålla förblir en hemlighet ännu en dag till (cliffhanger). Men ett blogginlägg per dag fram til ljulafton, tjiho!

Jag förstår inte varför Åkesson och SD försöker definiera vad svensk är. Det går inte göra utan att vara ute på väldigt, väldigt djupt vatten. Råkade fastna i ett intervjuprogram på SVT igår där de försökte få ut Åkesson vad svenskhet är för något. Tydligen är det en känsla av gemenskap, några gemensamma normer. Typ som att stå i kö.

 

Jag tänkte därför göra ett test här och nu, tagit ur mitt minne från gårdagens TV-program. 

 

- Har du bonader på väggen? Nej, jag har ju inte det. (rätt svar, JA, för att vara svensk måste jag ha bonader på väggen)

- Står du i kö? Väldigt sällan, personerna i kassan på Coop ÅC är sjukt snabba, men tränger mig aldrig (Rätt svar: finns det en kö så ställer du dig i den även om du inte vet vad du köar till. Det är så rotat i dig att du måste köa att du inte kan låta bli).

- Vilken typ av träd när du hör ordet träd? Tall, kanske gran, tänker mest på skog faktiskt (Rätt svar: BJÖRKBJÖRKBJÖRK. Självklart vet inte Åkesson att barrträd täcker större del av sveriges yta (och därmed är mer svenska, typiskt skåningar). 

- Bidrar du till det svenska samhället? Är student så tyvärr inte, men snart betalar jag nog mer skatt än jag "använder" (Rätt svar: Du betalar skatt, gärna för mycket skatt, bidragstagare (som alltid är invandrare i Åkessons hjärna) bidrar inte och är därför inte svenskar.)

- Hur ser du på klass? Det är ett viktigt begrepp för att se resultatet av den ekonomiska fördelningspolitiken fungerar. (Rätt svar: det kan man ju också kolla på, men nationalitet är viktigare).

- Ser du dig själv som svensk? Ja, tänk för det gör jag. Men svensk för mig är öppen till andra kulturer. Att vara svensk är att acceptera multikulturalism, se bara på nationalfredagsrätten Tacos. Inte svensk nej. (Rätt svar: Är du arisk så är du svensk, annars spelar det ingen roll hur "svensk" du själv anser dig vara. Det är vi i SD som avgör om du är svensk eller inte, inte du själv eller möjligtvis ditt pass.)

 

Resultat: halvsvensk, kanske andra, tredje generationens invandrare? 

 

 

(Antar att ni förstår att jag överdriver en aning, men långt ifrån allt)

 

För en månad sedan hämtade vi en liten, liten krabat i Sundsvall. Hon har nu stulit både mitt och Fredriks hjärta. Kanske är det för hennes långa fina öron, hennes mjuka valpmage eller hennes lena päls. Jag, som aldrig haft ett husdjur tidigare, har blivit helt överrumplad av kärlek. Jag är nog mer förälskad i henne än Fredrik.

 

Tänk att hon var så här liten när vi kollade på henne:

 

Vi har bestämt oss. Blivit så där vuxna och ett riktigt par. Vi ska fira jul tillsammans i år, Fredrik och jag. Vet inte riktigt hur det gick till, men både mamma och pappa får klara sig utan mig på julafton iår. Jag som alltid sagt "Jul kan vi fira tillsammans när vi får barn". Men tänk om det inte blir några barn då?

 

Började inse att jag faktiskt väldigt gärna vill fira jul med Fredrik. Gjorde lite ont i hjärtat när jag tänkte att vi inte skulle få dricka glögg tillsammans under Kalle eller prutta i kör efter vi ätit på tok för mycket julskinka. Så nu är det bestämt, vi åker några dagar innan, tar med oss Selma kommer tillbaka lagom till Lillebrors födelsedag på annandagen. Det blir nog bra.

 

Är lite nervös, men vi har pratat om vilka traditioner vi är vana vid. Typ, när dricks glöggen, vilken mat som ska ätas och hur, om vi möjligtvis fortfarande är små nog att få en julklapp innan frukost. Viktiga saker. Det kommer nog bli bra. Jag ska ordna gravad lax, så det blir nog hur bra som helst! Mitt julmotto är nog: Så länge det finns gravad lax så är julen lyckad! Nästa år firar vi med min släkt istället.

 

Drömmen är förstås att kunna bjuda in alla till en själv, men det får bli när vi bor större! 

 

Det jag är mest taggad på är nog att få sticka ännu fler alster att ge Fredriks släkt i julklapp. Men mest småsaker, för julen börjar vara nära nu.

 

Under sensommaren plockade jag fram mina stickor igen. Dammade av dem, gjorde klart tre påbörjade vantar. Sedan dess har det spårat ur en hel. Förutom det som kommer på bilder nedan har två stycken 2½meters halsdukar och ett pannband också stickats

 

Ett par tofflor åt Älsklingen min att ha i Borga och en mössa åt Lillebror.

Stickade ett pannband av lite restgarn från flaskpåsen nedan.

Kanske det mest långdragna projektet. Fick göra om både fram och bakstycke. Nu måste bara sidorna sys ihop så har jag vinterns varmaste tröja. Stickade den i vit.

 

 

Ett par shorts att ha under kjolar kalla vinterdagar. Dock blev allt fel mest hela tiden så har stoppat bort projektet i en låda! Så blir det ibland. Snart har jag energi att göra klart.

En väldigt, vädligt lättstickad mössa till Pappa. Tog max tre timmar. Varm och mysig blev den dessutom. Blir en till fast i en annan färg åt storebror. Och kanske någon mer? (säg till)

Den här mössan är inte riktigt klar än, för jag misslyckas hela tiden med att räkna. Finaste Emma ska få den, fast i mörkgrå när jag väl blir klar.

De här vantarna var min första stora utmaning. Det ser jättekrångligt ut att använda två trådar. Men så länge en räknar rätt är det lätt som en plätt!

En riktigt mysig halsvärmare! Blåser faktiskt inte igenom. Måste nog sticka fler saker i Alaska.

 

Den här inte allt för samarbetsvilliga sjalen håller jag också på med. Den ska Mamma få i julklapp är det tänkt.

 

Några projekt har det blivit. Och fler blir det! Jag älskar att sticka, så är det! 

Ska göra lite julpynt i år också tänkte jag, så fort jag är klar med alla julklappar.

 Blir nog ett annat blogginlägg om det senare.

 

 

 

Idag skrev jag önskelista, den innehöll tre saker: garn, stickor och en stickbok. Känner mig som en blandning mellan ett barn och en gamal tant. 

 

Här kommer bilder från www.garnstudio.com på saker jag tänkte sticka. Även en tröja jag ska sticka åt Fredriks brorsdotter.

 

Tofflorna blir i andra färger så jag och Fredrik inte blandar ihop.

 

Tänkte, att jag som är en sådan storbloggare (idag har bara två personer läst min blogg, buhu :( ) tänkte jag passa på att tipsa om en produkt som är asbra (med förhoppningen om att företaget sedan ska skänka mig en livsförbrukning av den). Kanske lite snålt, kanske rätt omöjligt, men jag blev så glatt överraskad av resultatet att jag måste dela med mig!

 

Här kommer därför ett onödigt sjukt inlägg om en badrumsspray. Och då inte vilken badrumsspray som helst, utan den från Änglamark (finns på Coop). Ända sedan vi flyttade in på Stippan har vi haft en bitvis randig badrumsvägg pga gamla förkalkningar. Har sprayat den med diverse gifter, skrubbat som om jag var på OS i Curling osv. UTAN resultat. Senast när vi handlade rengöringsprodukter tänkte jag, nu jävlar i mig ska jag ta tag i det här med giftiga städprodukter. Köpte därför gamla hederlig såpa och diverse produkter från Änglamark. Var lite skeptisk, tänkte att miljövänligt inte riktigt lyckas få det rent. Men, vilket skämt det var! Klart miljövänligt alltid är bäst. Borde ju jag som grönis veta, egentligen. Men vissa saker tar tid för mig (som att göra slut på en flaska badrumsspray så jag kan byta till ett bättre alternativ). Hursom, sprayade väggen och badkaret, gjorde en kopp te under, spolade av väggen, torkade med en trasa. RENT blev det! Sådär skinande rent som det bara blir på Ajaxreklamen. Helt galet! 

 

Shit, det här var verkligen inte ett bra inlägg, men måste nog publicera det ändå, för, så sjukt bra vad den där lilla sprayen! KÖP den! 

 

PS, är den verkligen det bästa miljöalternativet? Eller är jag bara lurad av en miljövänlig framtoning på förpackningen?

Lyx för mig är att en helt vanlig onsdag,

helt utan anledning få äta Indisk hämtmat.

Så ljuvligt, gott och underbart! 

Idag kom jag över ännu ett blogginlägg där en feminist fått höra från anti-feminister att hon nog fått för lite kuk och därför inte är anti-feminist. Det jag undrar då är, har anti-feminister fått för mycket kuk?

 

Vad jag vet så finns det inte något samband mellan hur mycket kuk en person fått och hur den personen bildar sina åsikter. Mer än kanske om just kukar, fast den åsikten går att få på annan väg också. Sjuktligt trött blir jag på anti-feminism. Speciellt när argumentationen är mer än ologisk, ej saklig och enbart innhåller personangrepp.

 

Själv är jag feminist. Jag ser mig själv som en individ mer än en kvinna. Jag vägrar bli kategoriserad av min eventuella roll vid reproduktionen och sättet jag använder en toalett. Det är befängt att vi kategoriserar så. Men visst, är väl lika socialiserad in i kvinnorollen som de flesta andra. Men rent filosofiskt är jag en rebell! 

Håller på att komma igång med min andra C-uppsats. Vet inte riktigt hur jag tänkte egentligen, minns ju hur jobbigt det var förra gången, men också att det var en riktigt rolig utmaning. Den här gången skippar jag en massa stressande engagemang samtidigt och hoppas på det bästa. Har istället, som nog inget missat,skaffat en hundvalp. Är därför rätt låst vid insidan av vår lägenhet. Hon får ju konstigt nog inte följa med på UB.. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra. För visst bör jag kunna slänga ihop en uppsats till vecka 2? 30 sidor är ju ingenting. Har ju redan skrivit ca en tiondel av orden. 

 

Vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, mer än att jag ville skjuta lite på att formulera en väldigt problematiskt problemformulering.

Det är när du inser att du för för första gången sedan valpen hämtades legat kvar i sängen efter klockan tio. Visst, hon kissade inne vid fyra tiden, den lilla kissmaskinen. Hon säger inte till, så om man själv inte råkar vakna av hennes i princip tysta steg så är det bara att torka. Men, det tillhör inte vad som är bäst med söndagsmorgonen. Det bästa är, när det finns både chips och dipp kvar från lördagsmyset kvällen innan. Att starta igång en sömntorr mun, med ett chips. ÄLSKAR DET!

 

Så här stor har lillvalpen blivit. Idag ska vi åka buss hela vägen till Brån. Får se vad hon tycker om katter. Och vad katterna tycker om henne.

 

Som trogen läsare av Lady Dahmers blogg har jag börjat fundera på det här med komplimanger. Hennes tes är att komplimanger av en persons (och framförallt barns) utseende bör hållas till ett minimum. Det får mig att fundera lite. För visst låter det hemskt med fyraåringar som står och putar med rumpa samt läppar och letar komplimanger. Utseende är ju det sista en fyraåring bör tänka på. Men hur är det med oss vuxna? Och framförallt tonåringar. Jag, som numera är en gamal räv på 23 år, kan komma ihåg hur jag under större delen av min högstadie- och gymnasietid letade efter dessa komplimanger. Om ingen såg att jag klippt håret eller hade en ny tröja på mig var jag misslyckad. Konstigt det där, för att vara nöjd med en klippning var någon annan tvungen att säga det till mig. Däremellan hade jag självklart tidernas bästa självförtroende, men på något vis hängde det alltid på en skör tråd.

 

Nu i efterhand känns det väldigt främmande. Visst, tycker forfarande om komplimanger, men numera är jag mer bekväm i mig själv. Klär mig i det jag själv tycker är bekvämt eller fint. Till exempel kjolar som är roliga att snurra i, varma tjocktröjor och färggranna sjalar. Lite ont i hjärtat gör det att pressen jag kände på utseende börjar gå ner i åldrarna och att den följer med uppåt också. Är lösningen att sluta ge komplimanger på utseende? Det vet jag inte. Men en sak som är säker: det skadar inte att säga ett fint ord om en persons egenskaper istället.

 

Bjussar på två bilder från 2004. Ena första gången jag åkte bräda! Och en random egobild! .

 Lite kuriosa, på den tiden var babyblå min favoritfärg. Jag var så grymt less på att tjejer skulle ha rosa (som var min tidigare favvofärg). Numera har jag kommit fram till att lila är bäst!