Iform, ni gör mig besviken
Igår fick jag en påskpeng från farmor och farfar. 200 kr för att vara exakt. Ringde och tackade farmor och skämtade lite smått om att jag skulle köpa godis för allt. Sen tänkte jag, kanske att jag ska blir prenumerant utav någon tidning. Men den idén fick jag lov att lägga ner lika fort som jag kommit på den. Den enda tidning jag var sugen på var Iform. En tidning jag länge har läst då mamma har prenumererat på den i flera år. Alltid tyckt ge skrvit om vad som är hälsosamt och hur man kan genom mat förebygga cancer och andra nya rön inom forskning.
Men när jag slog upp det senaste numret blev jag rent ut sagt förbannad. De hade ett reportage om hur man kunde gå ner i vikt. Till texten hade de bilder på hälsosamma kvinnor. De såg snarare vältränade ut än överviktiga. Långt ifrån att ens behöva vara brydd om de där extra kilorna. Det finns inte ord för hur mycket jag avskyr att media hela tiden tvingar på kvinnor ångest över just de där kanske 3-5 extra kilorna. De är hälsosamma. De behövs. De är något att vara stolt över.
Att kunna vara nöjd med sig sin kropp, precis som den är formad, är svårt. Det är alltför lätt att se ner på den. För vissa utvecklas det till ett ohälsosamt förhållande till mat. Tröstätning, själv svält eller ett evigt behov utav att äta nyttigt. Inget är häsosamt. Varje dag lever vi mitt ibland dessa människor, de människor där det gått för långt. Det är svårt att inte bli påverkad.
Jag blir upprörd enda in i själen. Jag hatar smala som klagar på extra kilon som inte finns, jag ser upp till överviktiga som ändrar sina matvanor och jag hatar Iform, mer än allt annat. Men mest av allt vägrar jag sluta älska mig själv och min kropp. Precis som den är.
Men när jag slog upp det senaste numret blev jag rent ut sagt förbannad. De hade ett reportage om hur man kunde gå ner i vikt. Till texten hade de bilder på hälsosamma kvinnor. De såg snarare vältränade ut än överviktiga. Långt ifrån att ens behöva vara brydd om de där extra kilorna. Det finns inte ord för hur mycket jag avskyr att media hela tiden tvingar på kvinnor ångest över just de där kanske 3-5 extra kilorna. De är hälsosamma. De behövs. De är något att vara stolt över.
Att kunna vara nöjd med sig sin kropp, precis som den är formad, är svårt. Det är alltför lätt att se ner på den. För vissa utvecklas det till ett ohälsosamt förhållande till mat. Tröstätning, själv svält eller ett evigt behov utav att äta nyttigt. Inget är häsosamt. Varje dag lever vi mitt ibland dessa människor, de människor där det gått för långt. Det är svårt att inte bli påverkad.
Jag blir upprörd enda in i själen. Jag hatar smala som klagar på extra kilon som inte finns, jag ser upp till överviktiga som ändrar sina matvanor och jag hatar Iform, mer än allt annat. Men mest av allt vägrar jag sluta älska mig själv och min kropp. Precis som den är.
