Jessica mot Världen

Igår var vi på utflykt igen. Vi tog oss till Eze för att följa Frederic Nietzsches färd från Eze till Eze-Bord du Mer. Det var en lång promenad i nerförsbacke, helt enkelt. Efter ett tag kunde jag få mina ben att skaka värre än på en person med grav parkinson, rätt läskigt det. Det togs även en hel drös med försök till fina bilder på naturen. Lyckades väl sådär, men några guldkorn blev det.


Stigen kanas av branta berg på båda sidor och är helt utan räcken, vilket gör att den inte är optimal för barn med spring i ben. Tack och lov gick det bra för oss!



Vi fick skåda en rätt mysig solnedgång. Långt där borta i bakgrunden ser ni Saint-Jean-Cap-Ferrat



Löven är sådär mysigt höströda, trots att det är slutet på november.



Havet låg stilla, stilla.



Ovanstående är orsaken till min avsaknad utav julkänsla. Och även mitt nya skrivbordsunderlägg.


Såhär rofylld blir jag efter en heldag i ute i naturen!

Lika bra att skriva ner tankar när man ändå är på gång? Eller vad tycker ni?
Kommit fram till varför den här hösten varit så himlans bra! Ni kanske tänker, hon är i Nice klart det är bra? Visst, det stämmer också, men var inte riktigt det jag syftade på just nu. Nämligen det faktiskt allt att ont har något bra med sig! Som exempel på detta kan jag ta upp de två tråkigaste sakerna som inträffat/ kommer inträffa i höst.

Nummer ett: Jag var tvungen att ge upp mitt hem, en lägenhet som jag älskat av hela mitt hjärta och som jag ibland fortfarande tror att jag vaknar upp i då jag är riktigt trött. En lägenhet där jag kände mig trygg, lycklig och hemma helt enkelt. Men, jag slapp som så många andra sitta hemma arbetslös utan tog flytten ett steg längre och for till Nice. Bättre än så kan det inte bli eller hur?

Nummer två: För tillfället känner jag mig lite kluven, jag längtar till julafton, att få träffa familj och vänner, att äta svensk hederlig tacos och ungsbakad lax. Samtidigt vill jag stanna här i Nice, jag känner mig hemma här, jag har rutiner, vänner och mycket roligt. Jag pratar franska, folk pratar franska runt mig och jag är mitt i lärningsprocessen utav ett nytt språk. Jag vill lära mig mera, min franskahunger är inte mättad ännu. Tre månader var på tok för lite. Men, när jag är som värst i min separationsångest från Nice, där vid den 20:e december då jag faktiskt åker hem, kommer jag kunna känna mig lyckligt ändå. Då kommer det endast vara fyra dagar kvar till självaste julafton. Är det inte fantastiskt?!

Sen, det där med att jag inte har något vettigt boende ännu, det kommer kanske till och med håller på att lösa sig!

En stor eloge till alla om orkar läsa det. Jag kom ingefär tre rader in i det tjocka stycket, sen var jag less. Jag hoppas ni förstår att det är skrivet med stor självdistans? Egentligen borde jag, som fd Text & Mediastudent, inte få skriva så förbanat tråkigt. Men vet ni vad? Jag kan leverera ett minst lite tråkigt imorgon igen. Det flödar tråkiga inlägg i mitt blod. Nästa gång ska jag kanske skippa att göra stycken helt, bara använda komma, fast på fel ställen så att det blir ännu svårare att förstå. Kanske att jag till och med ska komma på ett eget språk, skiva med shiffer och konstiga liknelser, allt för att min blogg ska vara exeptionell. För det är väl så man blir stor?

Aja, mkt man kan fundera på då man egentligen borde repetera franska. Sen tänkte jag såhär, alla som läste nedanstående inlägg och fortfarande tycker om mig (om det ens är fysiskt möjligt), ni kan väl kommentera/maila er hemadress så ska jag försöka fixa julkort! Blir tyvärr inte lika snygga som Lottas brukar vara men köper iaf rödakorsets julkort, så det går lite till konsumtion och lite till välgörenhet? Vilken bra sak!

Endast en månad minus en dag till julafton! Ah, jag längtar! :)

Efter grymma påtryckningar, "hot"brev och flertal aggresiva kommentarer är det dags att skriva ett inlägg tänkte jag..
Skulle kunna skriva en sammanfattning på vad som hänt senaste tiden, men istället så bjuder jag på tidernas bästa inlägg om min dag! Helt UTAN bilder bara för att göra det här inlägget extra jobbigt att ta sig igen. OS i ordbajsning är på G! Och jag tänker även ge mig själv tillåtelse att skriva ett inlägg med de tempus jag känner för, för vet ni vad? Jag hatar olika tempus för tillfället, ni vet verbformer i alla dess former, anledningen till varför kanske jag slänger in lite längre ner i inlägget.

Hursom, väckarklockan ringer ca 0720, ligger fem min och funderar på om det verkligen är så att jag behöver duscha eller om jag kan sova 20 min till. Kliver upp, upptäcker att duschen är upptagen. Plockar därför fram mina nyinköpta mackor och försöker smöra. Men smöret är hårdare än ett fryst paket Bregott, mackan sprödare än alla mackor jag tidigare kommit i kontakt med. Slutar med att det är en smulhög blandat med smörklumpar. Micrar istället mackan i några sekunder, smöret mjuknar och jessica nöjd. Läser Frankrikes motsvarighet till häntextra, nummer från strax efter MJ död i sommras. Äter rekordsakta, en halvtimme på två mackor, skippar yogurten i tidsbrist. Duschar, skippar håret, tänker en tanke om att jag ska ju lix ändå springa i eftermiddag, duschar håret efter det. Klär mig, filosoferar lite, upptäcker att jag är 10 min tidig. Går till skolan för en gångs skull istället för att leka OS i gång. Kommer i tid, sätter mig ner. Är nöjd över att jag för en gångs skull inte flåsar första kvarten. Berättar snabbt på franska vad jag gjort dagen innan, pas beaucoupe, j'ai acheté de norriture. Inte mkt köpte mat. Efter att alla berättat vad de gjort dagen innan (alla hade varit och sett dålig bio som jag "missat") får vi ett papper. Fyll i verben i rätt tempus. Gör ungefär 100 fel av 10 möjliga. Är så mkt att tänka på, är det ett moment precis, är det beskrivande? Är det något som är osäkert? Är det något av spec fallen? Står det något i negativt, för då ska man göra på ett annat sätt, Är meningen sådär bakvänd som vi fick lära oss igår? är det en Que sats? Är det en artighetsfras? Vad hetter egentligen Aller i Conjonalis present? Nej, det ska vara den där dumma sub-tempuset. Sen ställer man sig frågan, vem tusan är det som gör verbet? Är det något man gör sig själv? T ex i franskan säger man "jag mig promenerade igår" - för är det sånna verb då får ni se upp, en massa spec regler där. Hjärnan går på högvarv, vi jobbar i par och lyckas ändå inte komma fram till något. Efter tio är det paus, dags att fylla på med lite energi i form av tidernas mest sura äpple. Vilar hjärnan, tackar för att vi bara repeterar adjektiv/adverb idag istället för att lära oss en ny sorts verbform. Vi ser på reklamer, disskuterar lite utan att någon riktigt förstår den andra. Syret tar slut i klassrummet. osvosvosv, Promenerar mig hem, tycker att det luktar lite extra mkt hundbajs på vissa ställen. Skrattar lite åt mig själv åt hur lustiga folk egentligen ser ut här. Man tror att de skulle kunna använda kläder som faktiskt passar här i Modets hemland, men icket. Lika chockerande varje gång. Kommer hem, upptäcker att Madame Jaquetti, hyresvädinnan, varit på besök. Har fått hela två brev. Det ena har jag väntat på, vitaminpåsar från mamsen, det andra blir jag överlycklig över! Ett kärleksbrev! Inte illa det va? Från självaste Ivispivis med en viss hjälp av Emma antar jag med tanke på kärlekshälsningen utan på. River upp som om det vore självaste julafton. Har fått hela fem kort framkallade och fina! :D Ett på Ivispivis i egen hög person som pussas mot kameran, en från balen på mig lotta anna där vi ser lite nonchalant fotomodellsnygga ut! Nästa är bilden från nyår, ni vet där där vi tog i tunnelbanan? Enda där alla fem är samlade? Sedan kommer bilden på Frykholm där hon ser allmänt pillimarisk och barnslig ut på en och samma gång, etaopp-söt helt enktel! Avslutningsvis en bild på anna och robert från julafton 2008 (anna har fint skrivit på baksidan alls namn och tillfällen) där de gör grimager som kräver ungefär tre gånger så långt blogg inlägg som jag har skrivet. Med fick jag även ett brev som anna skrev redan dagen jag for. Vet inte om det är franska La Poste som segat, om det är svenska Posten som segat, men brevet kom fram idag :) Till dens rättmäktige ägare.

Så vad ska jag göra resten av dagen? Vet inte riktigt, men lycklig, det ska jag vara!

Ah, just ja, med tanke på rubriken så bjuppar jag på en bild från i fredags. Varmpyrfest, och jag var skräckinjagande söt, eller vad tycker ni? ;)