Len som en barnrumpa
Min personliga utmaning att låta armhålehåret växa är nu över. Det jag reflekterat över är hur fruktansvärt lång tid det tar för det att växa. Att jag eventuellt har lite buskigare armhåla än Fredrik och att jag måste ha sett motsägelsefull ut på gymmet. Knallrosa urringat (dock väldigt slitet) linne och håriga armhålor känns ju rätt mycket som en ambivalent feminist. För att sammanfatta det så hände det inte speciellt mycket alls. Jag känner mig inte längre obekväm bland folk med håriga armhålor, alltid något.
Passade även på att raka benen, så nu kan jag underhålla mig själv med att ta på dem, tjiho!
Imorgon är det tenta. Känns okej, men inte bra.
Kommentarer
Postat av: sara
Det är ju en fantastisk prestation du har gjort! Att känna sig bekväm med hårig armhålor kring okänt folk är inte dåligt och på gymmet dessutom. Där jämför ju alla muskler och alla möjliga kroppsdelar! Bra gjort.
Postat av: Jessica
Till mitt försvar så tänkte jag inte ens på det när jag tog fram träningskläder. Sedan när jag körde latsmaskinen så kom jag att tänka på hur motsägelsefullt det måste ha sett ut.
Postat av: Ivarsson
Hehehe.
Trackback
