Horisontellskidåkning
Igår tog jag tag en mkt viktig sak. Jag åkte med till Sävar, letade rätt på mina gamla längdskidor och pjäxor. Sedan fick jag en snabbkurs i hur man vallar av pappa. Var faktiskt busenkelt, men visst det där med att välja rätt valla är tydligen en hel vetenskap.
Hur som haver, idag traskade jag iväg till Nydalaspåret. Tyckte det var lite pinsamt. När jag kom dit stod det en massa människor där. Jag hade hoppats på att få vara lite själv så jag inte skulle göra bort mig inför någon. Upptäckte även att det kostade att åka på spåret. Trodde jag verkligen inte att det skulle göra, trodde Kommunen skötte spåret men är Mariehems IF tydligen. Jättedåligt att det kostar tycker jag men som jag förstod det var det bara konstsnöspåret och det åkte jag inte. Ska nog kolla upp det lite närmare om jag ska åka fler gånger.
Till en början, ca 20 meter, så hann jag tänka det här är ju busenkelt inte ens jobbigt. Varför pratar alla om att det är värsta bra träning, tar ju ungefär lika mycket som att promenera. Sedan började det luta lite uppåt och fytusan vad jag fick ta tillbaka mina tankar. Jag tappade allt flyt och kändes som jag var i otakt med mina egna skidor. När jag väl kommit upp för backen (observera det lutade knappt) och det äntligen blev flackt så fick jag till det igen. Tog mig två varv runt det kortaste spåret så blev runt 3,6 km skidat.
Nu kanske det låter som att jag inte tyckte om det men när jag väl hade lite fart och skidorna gled så kändes det verkligen sådär fridfullt som jag hade tänkt mig, väldigt avslappnade mitt i allt det jobbiga kroppsarbetet. Något som jag helt klart ska testa igen, dock vet jag inte hur mkt träningsvärk jag kommer ha men tidsåtgången var helt perfekt. På 75 min hann jag klä mig, promendera till starten, åka och gå tillbaka. Mycket bättre än IKSU där det alltid försvinner typ 2 timmar.
Det som återstår nu är lite Charlotte-kalla-anna-haag-markus-hellner-kondition och teknik!
Hur som haver, idag traskade jag iväg till Nydalaspåret. Tyckte det var lite pinsamt. När jag kom dit stod det en massa människor där. Jag hade hoppats på att få vara lite själv så jag inte skulle göra bort mig inför någon. Upptäckte även att det kostade att åka på spåret. Trodde jag verkligen inte att det skulle göra, trodde Kommunen skötte spåret men är Mariehems IF tydligen. Jättedåligt att det kostar tycker jag men som jag förstod det var det bara konstsnöspåret och det åkte jag inte. Ska nog kolla upp det lite närmare om jag ska åka fler gånger.
Till en början, ca 20 meter, så hann jag tänka det här är ju busenkelt inte ens jobbigt. Varför pratar alla om att det är värsta bra träning, tar ju ungefär lika mycket som att promenera. Sedan började det luta lite uppåt och fytusan vad jag fick ta tillbaka mina tankar. Jag tappade allt flyt och kändes som jag var i otakt med mina egna skidor. När jag väl kommit upp för backen (observera det lutade knappt) och det äntligen blev flackt så fick jag till det igen. Tog mig två varv runt det kortaste spåret så blev runt 3,6 km skidat.
Nu kanske det låter som att jag inte tyckte om det men när jag väl hade lite fart och skidorna gled så kändes det verkligen sådär fridfullt som jag hade tänkt mig, väldigt avslappnade mitt i allt det jobbiga kroppsarbetet. Något som jag helt klart ska testa igen, dock vet jag inte hur mkt träningsvärk jag kommer ha men tidsåtgången var helt perfekt. På 75 min hann jag klä mig, promendera till starten, åka och gå tillbaka. Mycket bättre än IKSU där det alltid försvinner typ 2 timmar.
Det som återstår nu är lite Charlotte-kalla-anna-haag-markus-hellner-kondition och teknik!
Kommentarer
Postat av: Anna
Hahaha, jag garvade nästan ihjäl mig när jag läste din statusuppdatering, det var som om du beskrivit mig med att tänka att "ingenting är omöjligt!"
Trackback
