Jessica mot Världen

I söndags var jag i bygdsiljum i vanlig ordning. Då ingen av mina bröder följde med den här gången och mina föräldrar lyckats göra illa sig båda två så åkte jag själv i backen. Inte alls lika roligt som med någon, men vad ska man säga, jag har två klantarschel till föräldrar!

Passade därför på att låna mammas slalomutrustning, nu när den ändå inte användes. Första gången på typ LÄNGE. Jag var kass, fullkommligt jättedålig de första tre åken. Visste inte alls vad jag skulle göra med en bräda under varje fot istället för en under båda. Mkt ovanlig känsla. Inga kraschlandningar eller liknande, inte ens en jag får panik-och-sätter-mig-på-rumpan-vurpa. Lyckades avancera från familjebacken till en blå (lätt) backe fram till lunch. Innan dagen var slut åkte jag fort (i mina ögon) ner för en röd och medelsvår backe. Jag kännde mig långt ifrån Anja-Perssonbra men jag känner ändå att med den utvecklingskurven jag har så borde jag åka som henne ungefär 2012!

Var helt okej att åka slalom, inte speciellt jobbit alls. Lite mör i benen var jag men ingen fruktansvärd träningsvärk utan lite stel i musklerna runt fotvaderna och i händerna. Tror jag höll mig lite väl hårt fast i  stavarna bitvis.

Jag föredrar är faktiskt en snowboard, Snowboardflicka som jag är. Det är mycket svårare, men ack så mycket härligare. Älskar att fantisera om att känna brädan glida över nysnö. Det är livet, det är lycka för mig!