Jessica mot Världen

Lika bra att skriva ner tankar när man ändå är på gång? Eller vad tycker ni?
Kommit fram till varför den här hösten varit så himlans bra! Ni kanske tänker, hon är i Nice klart det är bra? Visst, det stämmer också, men var inte riktigt det jag syftade på just nu. Nämligen det faktiskt allt att ont har något bra med sig! Som exempel på detta kan jag ta upp de två tråkigaste sakerna som inträffat/ kommer inträffa i höst.

Nummer ett: Jag var tvungen att ge upp mitt hem, en lägenhet som jag älskat av hela mitt hjärta och som jag ibland fortfarande tror att jag vaknar upp i då jag är riktigt trött. En lägenhet där jag kände mig trygg, lycklig och hemma helt enkelt. Men, jag slapp som så många andra sitta hemma arbetslös utan tog flytten ett steg längre och for till Nice. Bättre än så kan det inte bli eller hur?

Nummer två: För tillfället känner jag mig lite kluven, jag längtar till julafton, att få träffa familj och vänner, att äta svensk hederlig tacos och ungsbakad lax. Samtidigt vill jag stanna här i Nice, jag känner mig hemma här, jag har rutiner, vänner och mycket roligt. Jag pratar franska, folk pratar franska runt mig och jag är mitt i lärningsprocessen utav ett nytt språk. Jag vill lära mig mera, min franskahunger är inte mättad ännu. Tre månader var på tok för lite. Men, när jag är som värst i min separationsångest från Nice, där vid den 20:e december då jag faktiskt åker hem, kommer jag kunna känna mig lyckligt ändå. Då kommer det endast vara fyra dagar kvar till självaste julafton. Är det inte fantastiskt?!

Sen, det där med att jag inte har något vettigt boende ännu, det kommer kanske till och med håller på att lösa sig!