Man-sjukan
Läser en sjukt intressant bok just nu om Genus, medier och masskultur av två mycket klocka personer. Dessa personer råkar vara kvinnor, detta anser vissa (läs en man) inte legitimerar deras teorier. Boken handlar om genusteorier och hur kvinnligt/mannligt framställs, med mera. Vi läser en hel del andra teorier, om mediers makt, inflytande, diskurser och påverkan på den politiska dagordningen. Mer parten av dessa böcker av skrivna av män, merparten av referenserna är män. Ändå ifrågasätts inte detta av denne person som anser sig jämställdhet ligga i könet (möjligtvis genus) hos författarna av kurslitteraturen. Det ifrågasätts självklart enbart när han och hans manlighet blir ifrågasatt. Vilket, egentligen borde vara befriande för en man.
Det här inlägget skulle egentligen handla om ordet man. Typ som MAN bäddar får MAN ligga. Inte en man, motsattsent till kvinna, utan det där man som lite vem som helst. Så kan det gå. Nu över till man-sjukan.
Fytusan vad det överanvänds. Både av mig och resten av svenska befolkningen. Visst, om det används som en obestämd person, det är väl en sak. Kanske inte direkt könsneutralt, men förståligt med tanke på att feminism och kritik mot könat språk inte varit stort speciellt länge. Men det överanvändande som istället för alla andra pronomen ( typ jag, vi, ni) gör mig knäpp. Typ som "man skulle ha tagit sig en dusch". Om jag säger det refererar jag mig själv till en man. Jag är inte man, varken mentalt eller biologiskt. Visst, fick kommentaren att jag gick som en man förra veckan, men det gör mig inte till man. Visst, jag är inte så låst i mitt genus att jag skulle ta illa upp om någon kallade mig man.
Det jag stör mig på ännu mer, är människor som hatar ordet hen av anledningen av att de inte vill vara något könsneutralt (som om det vore det värsta som kunde hända dem). Men som kan använda sig av ordet MAN om sig själv. Nu, av förståliga skäl gäller detta kvinnor, för män är ju män och borde ju utan problem kunna säga man om sig själv. Varför någon nu vill prata om sitt kön i tredje person. Det vet jag inte.
Ordet man lämnar ett väldigt stort utrymme till tolkning. Vad menar personen? Menar den sig själv, oss två eller alla andra? Det blir helt enkelt otydligt i kommunikationen. Säger jag "Man skulle ha diskat", menar jag att jag ska diska, fredrik ska diska eller att disken hemskt gärna får diska sig själv? Överanvändandet av man är dessutom väldigt störigt i texter, sådeså!
Kommentarer
Trackback
