Och där försvann respekten
Ni vet det där gamla argumentet om hen. Det brukar lyda ungefär såhär "Vi behöver inte hen i svenskan därför att det redan är så könsneutralt. Vi har redan så många sätt att komma undan han/hon."
Sedan läser du en text. Personen skriver om människan, sedan slinker ett genereiskt han igenom. Generiskt han är när du pratar om en person/bagare/individ utan att egentligen syfta på en specifik individ. T ex " sättet att uttrycka sig styrs i sin tur av vilka underliggande mål individen har med interaktionen. Kanske vill han att de andra skall få en hög uppfattning om honom..."
Dom där generiska små han som slinker igenom, som utesluter ett hon. Och därmed inskränker de på vår föreställningsvärd. Nej, hen fyller sin funktion. Han/hon ser helt enkelt bara fult ut i förhållande till det vackra lilla ordet hen.
Avslutningsvis blir jag glad när folk frågar "Vad heter hen?" Vissa säger den. Tycker det är en tråkig syn på djur, att de är den och det. Hen heter Selma! Och är sötare än socker!
Kommentarer
Trackback
