Jessica mot Världen

Imorse slog jag på stort, förutom en välbehövd dusch (människa luktar inte gott, så är det bara) ordnade jag potatis till lunchlådan, pratade med kvartersvärden om kylspåpet som mystiskt öppnar sig själv och beställde nya tapeter till vardagsrummet så hann jag även med att koka kaffe. Jag har blivit så bra på att koka kaffe den senaste tiden att jag promt gör det på en höft. Jag tror mig veta hur mycket tre koppar är, hur mycket kaffepulver som behövs. Som sagt, jag tror mig veta. Tjii fick jag imorse, när jag trodde att kaffet aaaldrig skulle fylla min termos på 0,75 liter. Självklart rymdes det inte så jag fick tjuvlåna Fredriks enliterstermos istället. Det var med nöd och näppe som jag sedan rymde kaffet jag kokat. Detta innebär, för er som inte märkt att det här inlägget är postat lååångt efter min vanliga godnatt-tid vid halvelva-elvasnåret. Så nu sitter jag här och funderar hur jag ska lyckas gå och lägga mig, gosa in mig i Fredrik utan att han vaknar. Det är en konst som en människa med så pass dålig kroppskontroll som jag inte till fullobemästrar. Jag funderar istället på om det är bättre att jag kommer indansandes med en tamburin, så får han åtminstone se något roligt, istället för en pigg och klängig sambo.

Jag har i vart fall varit rätt duktig med dagen studier. Visst, några timmar av onödigt kollandes på hundvalpar. Men jag kan inte hjälpa det. Det är som en drooog. Har jag sagt att jag vill ha en hund? En Cavalier King Charles Spaniel! De bör, enligt vad jag lyckats läsa mig till passa en person som är oerfaren som jag. Men mina hundplaner ska jag nog änga ett eller kanske tio blogginlägg till framöver. Men nu ska jag nog försöka mig på att sova. Blev av någon konstig anledning trött av att svamla här idag. Och om jag inte kan somna så ska jag passa på att tjuvkika på världens bästa pojkvän, sambo och Fredrik när han sovar. Ibland gör han även roliga saker. Som att smaska som om det vore den sista mjukglassen i hela världen.