Bekymmer av bekymmerslöshet
Jag är väldigt bra på att tycka synd om mig själv. Det hör lite till att jag ska klaga på alla småsaker. Träningsvärk är min favorit, trots att det är självförvållat. Jag har funderat väldigt filosofiska tankar och kommit fram till att jag egentligen inte vill att andra ska tycka synd om mig. Förutom kanske Mamma och sambon min, men de måste ju det, eller hur? Deras plikt helt enkelt! J
ag vill bara att alla ska veta att det faktsikt ibland är plågsamt att vara jag. För egenligen, jag lever ju kanske Sveriges mest bekymmerslösa liv. Allt flyter på, och det som inte flyter på går att hantera. Förut har jag sett det som ett bekymmer att vara bekymmerslös. Konstigt egentligen. Varför skapa sig något negativt utan någon som helst grund? Jag tänkte att jag från och med idag ska sluta leta bekymmer i en bekymmerslös tillvaro.
Det lär säkert hålla till ungefär om tre minuter då jag återigen kommer tycka synd om mig själv pga. av gosaksförbudet. Men, man kan ju alltid försöka?
ag vill bara att alla ska veta att det faktsikt ibland är plågsamt att vara jag. För egenligen, jag lever ju kanske Sveriges mest bekymmerslösa liv. Allt flyter på, och det som inte flyter på går att hantera. Förut har jag sett det som ett bekymmer att vara bekymmerslös. Konstigt egentligen. Varför skapa sig något negativt utan någon som helst grund? Jag tänkte att jag från och med idag ska sluta leta bekymmer i en bekymmerslös tillvaro.
Det lär säkert hålla till ungefär om tre minuter då jag återigen kommer tycka synd om mig själv pga. av gosaksförbudet. Men, man kan ju alltid försöka?
Kommentarer
Trackback
