Jag har också tänkt på det här...
Jag stör mig inte märkvärt på felstavningar eller särskrivningar. Speciellt inte när det gäller texter skriva i all hast, t ex Facebookstatusar eller blogginlägg. En annan sak i en tryckt bok som är korrekturläst. Det som gör en bra text för mig är flyt och formuleringar, inte stavning och särskrivning. Åtminstone min hjärna kan ordna till stavning utan att jag ens behöver se felstavningen. Sådeså!
Jag är säkerligen en av dem som gnäller på särskrivningar och kanske mest gnäller jag när jag råkar göra dem själv - men jag pekar aldrig ut någon speciell när jag tar upp det, just av samma anledning som du nämner, att jag vet att det finns folk som har problem med ord och språk och stavning. Sen är det ju en smakfråga. Du stör dig på folk som kör bil för ofta och jag stör mig på folk som särskriver. Sen kan man ju debattera huruvida man behöver påpeka det, kanske är irritationen något man bör hålla för sig själv om det inte finns en uppenbar anledning att föra fram den - och vem avgör det isåfall? Det som är viktigt för dig kanske inte är viktigt för mig och tvärtom.
Ja. Summan av kardemumman - alla är olika, alla prioriterar olika, alla tänker olika, tycker olika, stör sig på olika saker och så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
det var klokt sagt. jag har inte riktigt tänkt på det så. det är klart att jag förstår att alla inte har det så lätt som mig och många andra för att stava (jag säger det inte för att skryta, men jag är faktiskt ganska "bra" på att stava rätt, och det är jag tacksam för). dyslexi är en diagnos och något medfött. ändå kan jag inte låta bli att störa mig på särskrivningar! det är nog för att det för mig är så himla uppenbart att det är felstavat. men det är det ju uppenbarligen inte för andra. jag borde skärpa mig.
hejdå! kram
