The Cove
Suz, läs inte detta inlägg.
Ikväll visade vi The Cove på Grön Bio. En film som handlar om delfiner. Och då inte alla de underbara saker dessa djur kan göra utan alla de hemska saker människan gör mot dessa djur. Eller egentligen inte människan, utan en småstad i Japan. Där de skrämer delfinerna in i en vik, säljer några stycken till delfindressörer. Delfiner som sedan exporteras till ställen som Kolmården. Delfiner i fångenskap är ett stort misslyckande. De blir sönder stressade av alla ljud som det innebär att ha en jublande publik.
Att djur trivs bäst i det vilda är ingen nyhet. Visst, många djurparker gör mycket för att hjälpa utrotningshotade djur. Men de som inte är utrotningshotade, de som tas tillfånga för att människor tycker de är vackra. De som tas till fånga för att människor helt enkelt tar sig makten över dem. Inte långt ifrån tankegångarna den vita mannen (och kvinnan för den delen)haft(och egentligen i stor utsträckning fortfarande har) om den svarta.
Tillbaka till filmen; Vad händer egentligen med de delfiner och tumlare som inte blir utvalda till ett liv i fångenskap? Dessa delfiner tas till en speciell lagun, dit människor som inte är delfindödare förbjuds att vara. I denna lagun tar 23 000 delfiner sina sista andetag. Till vilken nytta? Jo, delfiner äter nämligen människans fisk. Det är delfinen, det skadedjur som den är, som håller på att äta ur haven. Det är inte människan. Åh, nej för människan har större rätt till denna jord än någon annat djur. Just det ja, människor är djur, inte bara män som Ireen von Wachenfeldt en gång sagt. Just ja, vet ni vad dem gör med delfinköttet? De säljer det som valkött (en dyr delikatess i Japan) vilket resluterar i att människor ovetande får i sig stora mängder kvicksilver, en förgiftning som sakta förstör kroppen. Detta kött ville även en vänlig kommungubbe sälja till Japans skolbespisning. En bespisning som är obligatorisk för barnen att äta i. Detta blev det tack o lov ett stopp för. Men visst, inte ska människor få skadas. Det vore ju förfärligt...
Jag antar att detta inlägg är osammanhängande, men jag hoppas att min upprörda förtvivland över den Japanska statens försök att mörklägga detta skiner igenom. Personligen vet jag inte om jag kan rekommendera filmen, den är väldigt bra men bliden av det röda vattnet i viken har ettsat sig fast i min hjärna. Värre än bilder från den katastrof som drabbat Japan, värre än scenen i Save Pirate Ryan där en soldat ropar efter sin mamma samtidigt som han håller i sina inälvor. Det var helt klart det värsta jag sett!
En sak är säker - ett förbud mot delfiner i fångenskap behövs!
Ikväll visade vi The Cove på Grön Bio. En film som handlar om delfiner. Och då inte alla de underbara saker dessa djur kan göra utan alla de hemska saker människan gör mot dessa djur. Eller egentligen inte människan, utan en småstad i Japan. Där de skrämer delfinerna in i en vik, säljer några stycken till delfindressörer. Delfiner som sedan exporteras till ställen som Kolmården. Delfiner i fångenskap är ett stort misslyckande. De blir sönder stressade av alla ljud som det innebär att ha en jublande publik.
Att djur trivs bäst i det vilda är ingen nyhet. Visst, många djurparker gör mycket för att hjälpa utrotningshotade djur. Men de som inte är utrotningshotade, de som tas tillfånga för att människor tycker de är vackra. De som tas till fånga för att människor helt enkelt tar sig makten över dem. Inte långt ifrån tankegångarna den vita mannen (och kvinnan för den delen)haft(och egentligen i stor utsträckning fortfarande har) om den svarta.
Tillbaka till filmen; Vad händer egentligen med de delfiner och tumlare som inte blir utvalda till ett liv i fångenskap? Dessa delfiner tas till en speciell lagun, dit människor som inte är delfindödare förbjuds att vara. I denna lagun tar 23 000 delfiner sina sista andetag. Till vilken nytta? Jo, delfiner äter nämligen människans fisk. Det är delfinen, det skadedjur som den är, som håller på att äta ur haven. Det är inte människan. Åh, nej för människan har större rätt till denna jord än någon annat djur. Just det ja, människor är djur, inte bara män som Ireen von Wachenfeldt en gång sagt. Just ja, vet ni vad dem gör med delfinköttet? De säljer det som valkött (en dyr delikatess i Japan) vilket resluterar i att människor ovetande får i sig stora mängder kvicksilver, en förgiftning som sakta förstör kroppen. Detta kött ville även en vänlig kommungubbe sälja till Japans skolbespisning. En bespisning som är obligatorisk för barnen att äta i. Detta blev det tack o lov ett stopp för. Men visst, inte ska människor få skadas. Det vore ju förfärligt...
Jag antar att detta inlägg är osammanhängande, men jag hoppas att min upprörda förtvivland över den Japanska statens försök att mörklägga detta skiner igenom. Personligen vet jag inte om jag kan rekommendera filmen, den är väldigt bra men bliden av det röda vattnet i viken har ettsat sig fast i min hjärna. Värre än bilder från den katastrof som drabbat Japan, värre än scenen i Save Pirate Ryan där en soldat ropar efter sin mamma samtidigt som han håller i sina inälvor. Det var helt klart det värsta jag sett!
En sak är säker - ett förbud mot delfiner i fångenskap behövs!
Kommentarer
Trackback
