Jessica mot Världen

I helgen har jag verkligen kännt mig som en dålig människa. Valde att inte följa med till Fredriks föräldrar för att jag har så mycket att göra på min uppsats. Verkligen en dålig ursäkt för jag tror helt ärligt att jag hade fått mer gjort om jag följt med! Jag har lyckats se tre säsonger the big bang theory på lite väl kort tid. Enda egentligen vettiga jag gjort är att träna på IKSU och umgås en hel massa med Linda. Vi är lite lustiga på det sättet att när vi väl umgås blir det ofta en heldag, sedan går det en par månader. Igår kom hon hit ungefär vid den här tiden, vi drack kaffe ute på altanen. Sedan sprang jag och hon cyklade till IKSU där vi var mkt duktiga. 45 min gym och 30 min core control. Jag kämpade på, men efter ca tre armhävningar var det jobbigt att hålla upp min egen kroppstyngd med armarna. Det känns skit och måste göras något åt! Hela förra sommaren kämpade jag på med mina armar, försökte få dem att åtminstone vara normalsvaga istället för supersvaga. Nu är all denna styrka borta. Putsväck! Finito! Jag kommer nog aldrig lära mig att göra en chin, men i sommar får jag väl fortsätta öva.

Efter gymet delade vi på oss i några timmar för att sedan grilla hemma hos henne. Kvällen avslutades med två timmar kollandes på söta kissekatter och hundvalpar. Linda förklarade att rasen som jag kallat svart samojed tydligen heter Svensk Lapphund och kanske skulle passa oss lite bättre än en samojed som är lite väl stor. Hur gulliga som helst!

Tillbaka till ämnet: varför är jag en dålig människa? Idag klev jag upp vid 8 och bestämde mig fort för att det var lika bra att se klart big bang theory för att det inte ska störa mig mer i studierna. Det tog en hel förmiddag. Inte direkt det bästa sättet att spendera en förmiddag på då man har 20 sidor uppsats att kasta ur sig på två veckor (inte till inlämningen men inför sista handledningen). Jag har dessutom kommit att hata min egen uppsats. Den är hopplöst knäpp. Jag vet egentligen inte vad jag håller på med. Känns inte som jag får ihop en röd linje trots att jag egentligen vet hur jag vill ha det. Det bara jävlas, jävlas och jävlas med mig! Jag önksar ibland att man kunde koppla ihop hjärnan direkt med datorn/Word, för ibland när signalerna går via mina fingrar så försvinner det information på vägen.

För att öka arbetsmoralen har jag dessutom kokat kaffe åt mig själv. Något som jag ALDRIG gör. Visst jag köper kaffe på skolan oftare nu än förut, men att orka koka själv för att få upp pluggmoralen är något nytt. Det får mig att tänka på alla kommentarer jag fick när jag började jobba på SFF från släktingar, eller egentligen kommentarer som sagts vid alla tillfällen där vuxna dricker kaffe. Typ "Jag började dricka kaffe när jag fick mitt första jobb vid 12 års ålder", "Jag började dricka kaffe när jag var tvungen att kliva upp klockan fem på morgon för att mjölka kossorna" eller "Jag började dricka kaffe för att hålla mig vaken vid mitt tråkiga kontorsjobb" (okej ingen har egentligen sagt såhär till mig, men ni förstår jargongen?) I vart fall, behövde inte börja drickakaffe för att klara av jobbet på SFF. Uppenbarligen är C-uppsatsskrivande en egen klass, för det krävs i princip kaffe för att få ihop det.!

Dock verkar kaffet mest ge mig energi att skriva långa, osammanhängande och ointressanta (antar jag) blogginlägg. Jag ber om ursäkt för detta med hänvisning till att jag är drogad av koffein!