Jessica mot Världen

För rätt exakt ett år sedan, en månad och en dag sen så vaknade jag upp i mitt studentrum på fysikgränd. Bredvid mig låg en varm kropp som jag inte träffat för allt för länge sedan. Han yttrade orden "får jag chans på dig?" på ett skämtsamt sätt, som egentligen visat sig vara rätt allvarligt. Jag svarade ja. Så var vi ett par. Inte långt ifrån det sätt man gjorde på lågstadiet. Men betydligt seriösare.

Det kändes nästan för rätt, för bra att vara sant. Att denna underbara ängel kan stå ut med en sån som jag. En sån som inte tänker sig för innan hon pratar, en sån som saknar tålamod, en sån som tappar bort allt hela tiden, en sån som blir djävulen själv när blodsockert är lågt, en sån som komponerar egna sånger utan att kunna ta en ton, en sån som är allmänt tokig. Denna underbara ängel står inte bara ut med mig, denna underbara ängel vill dessutom bo och umgås med en sån som jag. Helt otroligt. Tänk att en sån som jag får äran att somna i dina armar.