Jessica mot Världen

Igår åkte Herr Skoglund till Dorotea, så nu är jag helt och hållet ensam. För ett år sedan var jag van att vara själv. Numera är jag det sällan mer än några timmar åt gången. Kan nog aldrig påstå att jag varit sådär 100 % självständig, men jag har i vart fall trivts bra med att vara bara med mig själv.  Nu är det som om jag glömt bort hur man gör för att somna på kvällen utan att först ligga och prata en stund. Jag, som är en vanemänniska, vet inte riktigt hur man gör längre.

Jag trivs fortfarande att vara själv, men tycker det känns bra att veta att någon snart kommer kliva in igenom dörren eller att det sitter någon i soffan medan jag pluggar i köket. Jag trivs väldigt bra att veta att det finns någon man kan terrorisera när man känner för det helt enkelt.

Nu kanske ni tror att jag ska vara i lägenheten en massa själv, men näääe! Så går det ju självklart inte till. Igår kom Anna och Emma på besök och mös med mig. I förmiddags jobbade jag och mös med dem på jobbet, nu har jag två timmar på mig att städa och packa innan moster Camilla plockar upp mig för årets julgodisbak. När vi blir klar sådär halv två inatt så åker jag till Sävar och myser där på obestämd framtid. Ska passa på att öva upp mig på guitar hero (visst Fredrik har det på Wii men inte samma sak som på XBox). Har lovat mamma att julpynta, julbaka och sedan ska jag även julirritera hela familjen. Sen hoppas jag på att träffa alla trevliga gamla sävarbor lite. Så, vet inte riktigt om jag kan kvalificera mig själv som varken gränsänka (då jag snabbt skaffar mig nya sambos) eller självständig. Men visst är det alltid trevligare att umgås än att tråka själv!