Jessica mot Världen

Det är ca ett halvår kvar tills det är dags för mitt första val till Sveriges riksdag, Västerbottenslandsting och Umeåkommun (Om jag bor kvar i Umeå). Jag vet vad jag ska rösta på. Det är främst av ideologiska och en frågepolitiska åsikter som jag gjort mitt val, Innan den riktiga valkampanjen börjar.

Att rösta betyder att jag väljer någon som ska företräda mig i den byrokrati som Sverige är. Men vad tycker jag egentligen om detta? Att någon ska företräda mig, utan att ha träffat mig, utan att veta varför just jag röstade på det partiet. Hur ska de veta att det är just de frågorna de kämpar för som gjorde att jag röstade på dem? Visst, jag ska vara tidig nu med att säga att jag tror att den representativa demokratin är det enda sättet en demokrati kan fungera. Vi har helt enkelt för få slavar för att kunna göra det med handuppräckning enligt den gamla atenska modellen.

Tanken att jag inte kan ta ställning i ens ett fåtal av de frågor som ett parti faktiskt ger svar på förbryllar mig. Här syftar jag på frågor jag inte är insatt i. Hur ska någon företräda mig då jag knappt själv vet vad jag tycker? Visst, vissa anser att detta är en av de många fördelarna med representativdemokrati. Att jag, som medborgare inte har tillräckligt med information eller tid att väga fördelar mig nackdelar i en fråga så bör det vara bättre om jag överlåter detta till någon "politiker". Och visst, dygnets alla timmar räcker knappt till som det är ibland, men hur ska jag ens kunna välja en representant när jag inte ens kan eller är kapabel till att välja i en fråga? Det går inte ihop, åtminstone för mig.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig under Stats A är behovet och från min sida kravet på att fler av de deliberativa och direkta demokratimodellerna används ytterligare i ett samhälle där ideologi inte längre existerar på samma sätt som förut.