Jessica mot Världen

När jag vaknade imorse trodde jag att det skulle bli en seg dag. Började som vanligt med att äta det äckliga brödet jag köpt framför TVn. Hittade ett program som handlade om skvaller där de bitvis pratade tillräckligt sakta så att jag kunde hitta några få ord! Det var bra! Sedan slöade jag bara i lägenheten, försökte städa, misslyckades som vanligt. Upptäcker sedan att jag har typ 45 min på mig att äta, duscha och ta mig till skolan. Stressar, går i skolan, stressar hem, fixar till mig, stresar tillbaka till skolan för att möta upp några från skolan som vill testa på Niceiansk mat (ingen aning, men tänk Svensk, fast Nice, nicesik?). Vi promenerar till ett ställe, beställer mat, upptäcker att man ska äta den med händerna. Testade iaf på lite olika grönsaks pajer och en friterad fisk. Vinet smakade rumpa. Sedan går jag vidare med två kvinnor (ca 35 år) och äter glass, börjar andas ut och så börjar det regna. Leker lite wet t-shirttävling (vitt linne var kanske inte det smartaste valet), får låna ett paraply av supersnälla Megan. Lyckas ta den närmaste vägen hem (Ett jessica - ca hundratrettiofyra Nice)!! Där möts jag av människor för första gången på riktigt länge (oftast sover de eller är borta när jag är i lägenheten). I köket står Alfonso med flickvännen Sandra och fixar med bröd, ost och hemmagjord Coritzo (sån där stark korv ni vet) vid matbordet sitter Sho med sin studiekamrat, AKA Charmtrollet, Taikia (tror jag) Suzoki!

Ah, vet att jag borde leverera lite intressantare blogginlägg än vad jag gör på dagarna nu när jag är upp i 7 läsare per dag, men näe, det här är inte mer än en tråkig "Det här gör jag i Nice"-blogg.

Hursom, det jag skulle berätta är att min väska, ni vet den där rektangulära lilla ljusbruna (inte den jag haft till jobbet varje dag senaste året utan en annan) har gått sönder.... Imorgon ska jag hitta nål och sytråd och laga den!

Sen, just ja! För att prata med Sho, som är Japan och inget annat vad jag än råkat säga, så säger han ngt på franska till Sandra, som översätter till Spanska och säger det till Alfonso som sedan översätter till Engelska. Sedan översätter mitt huvud det hela till Svenska. Det tar ett tag innan man får fram vad man vill säga i den här lägenheten! Men jag har det bra, det jag ville komma fram till!